Hej!
Här uppdateras det inte längre, utan för nya inlägg rekommenderar jag istället att du tittar här istället!
onsdag 31 december 2014
tisdag 20 maj 2014
Att göra skillnad för miljön del 2 - EU-valsspecial
På söndag är det dags för EU-val. Det är säkert ingen nyhet att politik har en stor påverkan på vad som sker (och inte sker) med vårt klimat, och Europaparlamentet är verkligen inget undantag. Fiskekvoter, kemikalielagstiftning, klimatavtal och -mål är exempel på frågor som hanteras av EU. Tyvärr har den ekonomiska krisen gjort att miljöfrågorna har hamnat i skymundan, vilket gör det extra viktigt att se till att de lyfts fram som de livsvikta frågor de är.
Ibland kan avståndet till Bryssel kännas enormt, men jag vet av egen erfarenhet att enbart lite engagemang och kunskap kan ge enorma möjligheter att påverka. Därför kommer jag idag tipsa om vad du kan göra för att påverka EU till att börja agera i miljöfrågorna!
2) Följ upp! Kolla hur politikern/partiet du valde har röstat och feedbacka! Många politiker upplever att deras arbete ibland är osynligt, så om du kan uppmärksamma när de gör bra saker kommer du sticka ut och troligtvis göra stor nytta! Ett fint vykort, eller ett handskrivet brev tillhör ovanligheterna och kan ge dig extra tyngd. Var kreativ!
3) Följ "Före"-punkterna i september igen! EU är ett krångligt beslutsorgan. Det innebär att de kandidater vi väljer nu i maj självklart har mycket att säga till om. Dock finns det många andra delar i beslutsfattandet i EU där "Sverige" uttrycker sig. Dessa åsikter kommer då från Sveriges regering och därför är det viktigt att få en regering som är driven i miljöfrågorna. Därför är det viktigt att engagera sig även i valet i höst!
2) Engagera dig, politiskt eller i intresseorganisationer! Utöver att vara utvecklande för dig som person går det att åstadkomma mycket, både inom politiken och genom intresseorganisationer. Det är dessutom mycket roligare att göra saker tillsammans!
Jag hoppas att du nu känner att just du har stora möjligheter att påverka och är inspirerad att göra det! Dela gärna med dig av listan till vänner och glöm inte att dela med dig av dina egna bästa tips till mig!
Ibland kan avståndet till Bryssel kännas enormt, men jag vet av egen erfarenhet att enbart lite engagemang och kunskap kan ge enorma möjligheter att påverka. Därför kommer jag idag tipsa om vad du kan göra för att påverka EU till att börja agera i miljöfrågorna!
Före/Under
1) Läs på och personrösta! Olika politiker gör olika mycket för miljön. Att personrösta kan därför göra stor skillnad! Naturskyddsföreningen har gjort en granskning av de som suttit i Europaparlamentet och huruvida de faktiskt har jobbat för miljön.- Om du inte har bestämt dig riktigt för vem du vill rösta på kan denna listan kan vara bra för att kolla vem du ska rösta på om du personkryssar! För lite överkurs kan du skicka ett mejl och tala om att du kommer rösta på personen för att hen driver så bra miljöpolitik, det tror jag sporrar politikerna att göra mer!
- Om du redan vet vem du ska rösta på kan du kolla upp hur de har skött sig tidigare (om de redan har suttit en period d.v.s). Om personen har gjort ett bra jobb kan det återigen vara bra att skicka ett mejl (eller varför inte ett handskrivet brev för att sticka ut lite!) och säga det, men om det skulle visa sig att det inte är så finns det kanske ännu större möjligheter att påverka! Välj ett lämpligt sätt att höra av dig (mejl eller telefon kan ju vara att föredra när det är så kort tid kvar) och berätta att du hade tänkt att rösta på personen, men att du tvekar eftersom miljö är en mycket viktig fråga för dig. Öppna för en dialog och håll en positiv ton så finns det goda chanser att få personen att förstå att miljön är en viktig fråga!
- Det finns också en framåtriktad granskning där partiernas toppkandidater har fått svara på om de ställer sig positiva eller negativa till ett antal krav som Naturskyddsföreningen har tagit fram. Det ger en liten fingervisning om vad som kommer hända.
2) Skapa opinion! Politiken är relativt opinionskänslig. Det innebär att om miljöfrågorna blir trendiga och attraktiva kommer politiken också handla mycket om det. Därför är det viktigt att visa att det finns ett intresse för frågorna! Det går att göra på många olika sätt
- Återigen, hör av dig till "politiken"! Till partier du är intresserad av, till kandidater. Berätta att miljön är viktig för dig och fråga hur de tänker jobba med det!
- Lyft frågan privat! Prata miljö på Facebook/Twitter/vart du vill, med familj, vänner, släkt, i skolan, på jobbet, i kön på matbutiken.
3) Gör ett påläst val! Det kryllar av undersökningar, valkompasser och partiprogram. Gå in och läs på och viktigast av allt: se till ATT FAKTISKT GÅ OCH RÖSTA!
Efter
1) Håll koll! När det är dags för viktiga miljöfrågor att hanteras i Europaparlamentet skadar det ju inte att höra av dig till politikerna och kandidaterna och påminna om att du röstade på dem för deras miljöpolitiks skull. Politiker gillar att bli kontaktade av sina väljare!2) Följ upp! Kolla hur politikern/partiet du valde har röstat och feedbacka! Många politiker upplever att deras arbete ibland är osynligt, så om du kan uppmärksamma när de gör bra saker kommer du sticka ut och troligtvis göra stor nytta! Ett fint vykort, eller ett handskrivet brev tillhör ovanligheterna och kan ge dig extra tyngd. Var kreativ!
3) Följ "Före"-punkterna i september igen! EU är ett krångligt beslutsorgan. Det innebär att de kandidater vi väljer nu i maj självklart har mycket att säga till om. Dock finns det många andra delar i beslutsfattandet i EU där "Sverige" uttrycker sig. Dessa åsikter kommer då från Sveriges regering och därför är det viktigt att få en regering som är driven i miljöfrågorna. Därför är det viktigt att engagera sig även i valet i höst!
Alltid
1) Inspirera andra! Ord kan göra mycket men "Walk the Talk" kan göra mer! Ett exempel på det var när jag och en vän regelbundet gick och handlade mat ihop. Trots att jag är student var i princip allt jag stoppade i min varukorg ekologiskt och vegetariskt. Efter ett tag började min vän följa samma exempel, eftersom jag visade att det faktiskt går! Dela med dig vad du gör för att lyfta miljön på agendan hos dina politiker så kanske fler runt dig vågar.2) Engagera dig, politiskt eller i intresseorganisationer! Utöver att vara utvecklande för dig som person går det att åstadkomma mycket, både inom politiken och genom intresseorganisationer. Det är dessutom mycket roligare att göra saker tillsammans!
Jag hoppas att du nu känner att just du har stora möjligheter att påverka och är inspirerad att göra det! Dela gärna med dig av listan till vänner och glöm inte att dela med dig av dina egna bästa tips till mig!
onsdag 14 maj 2014
Valborgsfirande i Lund (med radioklipp!)
Nu är det några dagar sen men tänkte ändå skriva lite om mitt valborgsfirande i Lund! En riktigt, riktigt bra dag och natt!
Mitt bland jordgubbar, cider och solsken ringde P3 och undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp på en intervju om hur det är att vara nykter i studentsammanhang, och med tanke på dagen, hur det är att vara det på Valborg. Med tanke på den originella vinkeln (eller?) så kände jag mig lugn nog att fixa det trots att det var live och utan förberedelse. Resultatet hör ni här, vid ca 27.30.
Hamnade på mellanfester med grillning, träffade fler vänner, åt glass, mer jordgubbar och försökte kompensera för all vätska som solen snott för mig tidigare under dagen. Sen drog vi vidare till en stor utefest på en äng, utanför feststället Lophtet. Dansade och dansade och det kändes lite extra skoj att slita av sig jackor och tjocktröjor i värmen när det trillade in meddelanden om att Uppsala hade flera centimeter snö.
Natten avrundades med en fin te-stund innan jag kraschade i säng. Baknykterheten/pollenchocken höll i sig till helgen, men leendet sitter fortfarande kvar!
 |
| Jag är glad i Stadsparken |
Jag hade egentligen inte planerat att göra något speciellt med dagen, kanske vara hemma och städa och plugga lite, men blev meddragen ner till Stadsparken i alla fall. Jag tror det ligger något i att de bästa dagarna lätt blir de som man inte förväntar sig något speciellt av.
Solen sken, sommarklänningen åkte på och blommorna var vackra. Riktig sommarstämning!
Väl i parken var det som vanligt fullt med folk. Alltså FULLT! Varje kvadratcentimeter var belamrad med brassestolar, filtar och folk. Det går verkligen inte att föreställa sig hur mycket folk det faktiskt är, 25000 personer! Trots det var stämningen riktigt härlig och de flesta njöt troligtvis av solen och värmen. Här är lite bilder på de som jag hängde med:
 |
| Victor och Anders |
 |
| Mårten |
 |
| Alex |
 |
| Världens bästa Kim med Magda i bakgrunden |
Mitt bland jordgubbar, cider och solsken ringde P3 och undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp på en intervju om hur det är att vara nykter i studentsammanhang, och med tanke på dagen, hur det är att vara det på Valborg. Med tanke på den originella vinkeln (eller?) så kände jag mig lugn nog att fixa det trots att det var live och utan förberedelse. Resultatet hör ni här, vid ca 27.30.
Hamnade på mellanfester med grillning, träffade fler vänner, åt glass, mer jordgubbar och försökte kompensera för all vätska som solen snott för mig tidigare under dagen. Sen drog vi vidare till en stor utefest på en äng, utanför feststället Lophtet. Dansade och dansade och det kändes lite extra skoj att slita av sig jackor och tjocktröjor i värmen när det trillade in meddelanden om att Uppsala hade flera centimeter snö.
Natten avrundades med en fin te-stund innan jag kraschade i säng. Baknykterheten/pollenchocken höll i sig till helgen, men leendet sitter fortfarande kvar!
söndag 11 maj 2014
Ett dygn kvar
Nu är det mindre än ett dygn kvar tills Sigfrid landar på Kastrup. Dagen jag väntat på sen januari.
Det är en lite konstig känsla. Det är så svårt att förstå att det redan är maj, för allt har gått så mycket snabbare än jag kunde föreställa mig! Jag är jätteglad och förväntansfull, samtidigt är jag så nervös! Vi har ju inte setts sedan januari! Vad har hänt honom, vad har hänt mig, hur har vi utvecklats? Jag tror att det kommer bli väldigt tydligt när vi möts igen i vardagen. Också lite nervositet baserat på den enda erfarenheten jag har av sådana här situationer sedan innan, sist vi var ifrån varann såhär var det ju inte under så bra förhållanden.
Men mest förväntan. Jag tror knappt att jag själv förstår hur jag förmår att sakna en människa så mycket som jag har saknat honom den här våren.
Trots det skulle jag ha gjort om det, om jag hade fått möjligheten att nu spola tillbaka tiden till januari. Resan med mig själv som jag har fått vara med om den här våren har varit fantastisk. Det har varit en stor möjlighet att få lära känna mig själv i möjliga och omöjliga situationer. Att ta hand om mig själv. Att upptäcka hur jag vill leva om bara jag får bestämma. Jag har gjort saker jag saknat, upptäckt nya som jag gillar och slutat göra annat som jag inte vill.
Jag har njutit av löprundor och styrketräning och upplevt hur min kropp och mitt sinne blivit starkare. Jag har låtit solen värma mitt ansikte och tankarna vandra vart de vill. Jag har druckit te med vänner vid alla tider på dygnet. Jag har dansat hela nätter och låtit min kropp fyllas av rytmen, ljudet och ljuset. Spontanåkt på resor, stannat uppe hela nätter för att jag har känt mer för det än att gå och sova.
Mitt självförtroende har vuxit, min tilltro på att jag kan klara mig själv likaså. Istället för att, som jag trodde från början, det skulle bli en vår att överleva har jag istället verkligen levt. Det har på många sätt varit en fruktansvärt jobbig vår, men också en otroligt givande och härlig sådan.
Och jag är tacksam nu. Så tacksam. Den här våren har gjort mig till en bättre Lovisa, det är jag säker på. Precis som jag nu är säker på att jag är väldigt färdig med att vara själv.
Nu får det bli i morgon!
Det är en lite konstig känsla. Det är så svårt att förstå att det redan är maj, för allt har gått så mycket snabbare än jag kunde föreställa mig! Jag är jätteglad och förväntansfull, samtidigt är jag så nervös! Vi har ju inte setts sedan januari! Vad har hänt honom, vad har hänt mig, hur har vi utvecklats? Jag tror att det kommer bli väldigt tydligt när vi möts igen i vardagen. Också lite nervositet baserat på den enda erfarenheten jag har av sådana här situationer sedan innan, sist vi var ifrån varann såhär var det ju inte under så bra förhållanden.
Men mest förväntan. Jag tror knappt att jag själv förstår hur jag förmår att sakna en människa så mycket som jag har saknat honom den här våren.
Trots det skulle jag ha gjort om det, om jag hade fått möjligheten att nu spola tillbaka tiden till januari. Resan med mig själv som jag har fått vara med om den här våren har varit fantastisk. Det har varit en stor möjlighet att få lära känna mig själv i möjliga och omöjliga situationer. Att ta hand om mig själv. Att upptäcka hur jag vill leva om bara jag får bestämma. Jag har gjort saker jag saknat, upptäckt nya som jag gillar och slutat göra annat som jag inte vill.
Jag har njutit av löprundor och styrketräning och upplevt hur min kropp och mitt sinne blivit starkare. Jag har låtit solen värma mitt ansikte och tankarna vandra vart de vill. Jag har druckit te med vänner vid alla tider på dygnet. Jag har dansat hela nätter och låtit min kropp fyllas av rytmen, ljudet och ljuset. Spontanåkt på resor, stannat uppe hela nätter för att jag har känt mer för det än att gå och sova.
Mitt självförtroende har vuxit, min tilltro på att jag kan klara mig själv likaså. Istället för att, som jag trodde från början, det skulle bli en vår att överleva har jag istället verkligen levt. Det har på många sätt varit en fruktansvärt jobbig vår, men också en otroligt givande och härlig sådan.
Och jag är tacksam nu. Så tacksam. Den här våren har gjort mig till en bättre Lovisa, det är jag säker på. Precis som jag nu är säker på att jag är väldigt färdig med att vara själv.
Nu får det bli i morgon!
måndag 21 april 2014
Att göra skillnad för miljön - del 1
En stor del av mitt liv har handlat om att påverka. Jag fick rätt tidigt med mig att min åsikt kunde göra skillnad och sen dess har jag haft svårt att bara gå förbi sånt som stör mig eller skulle kunna göras bättre. När någon svär över att lampan i trapphuset har slocknat har jag troligtvis redan ringt bovärden, när det inte gick tillräckligt många bussar för att alla pendlare skulle komma med ringde jag Skånetrafiken. Och det får effekt, varje gång. Jag gör det lika mycket för mig som för alla runt omkring mig och att det jag gör smittar av sig och förbättrar livet för andra gör att jag ofta orkar ringa det där samtalet, skriva mejlet, eller ta den extra cykelturen.
En av de viktigaste sakerna som jag försöker påverka är vad som händer med klimatet. Det är så viktigt för mig att jag lägger fem år av högskolestudier på ämnet, för att sedan kunna jobba med det, varje dag. Men klimatfrågan är av sådan art att jag inte kan fixa den själv med ett telefonsamtal. Inte ens med många.
Därför behöver jag hjälp av fler. Och därför tänkte jag dela med mig av vad jag gör, vad jag behöver hjälp med och vad jag skulle vilja göra. För att kanske, med lite tur, lyckas inspirera just dig att hjälpa mig.
Jag kommer sprida ut mina tankar över några dagar för att det inte ska bli för tungt, men börjar redan nu med ett tips. Det kommer dock med ett litet OBS, olika delar av kylskåpet är ofta olika kalla. Genom att ha saker på rätt plats kan du förlänga hållbarheten. Om det här tipset minskar mängden mat du slänger kan det dock kanske väga upp för det, köp lagom mycket av det du ska ha helt enkelt!
En av de viktigaste sakerna som jag försöker påverka är vad som händer med klimatet. Det är så viktigt för mig att jag lägger fem år av högskolestudier på ämnet, för att sedan kunna jobba med det, varje dag. Men klimatfrågan är av sådan art att jag inte kan fixa den själv med ett telefonsamtal. Inte ens med många.
Därför behöver jag hjälp av fler. Och därför tänkte jag dela med mig av vad jag gör, vad jag behöver hjälp med och vad jag skulle vilja göra. För att kanske, med lite tur, lyckas inspirera just dig att hjälpa mig.
Jag kommer sprida ut mina tankar över några dagar för att det inte ska bli för tungt, men börjar redan nu med ett tips. Det kommer dock med ett litet OBS, olika delar av kylskåpet är ofta olika kalla. Genom att ha saker på rätt plats kan du förlänga hållbarheten. Om det här tipset minskar mängden mat du slänger kan det dock kanske väga upp för det, köp lagom mycket av det du ska ha helt enkelt!
fredag 18 april 2014
Att driva en studentförening
I slutet av mars föreläste jag för UNF:s verksamhetsutvecklare på ämnet Revolutionär Godtemplarungdom. Det känns ganska kaxigt att föreläsa om en knappt åtta månader gammal förening, men så har det ju faktiskt gått ganska bra för oss! Fem stora artiklar i sydsvenska tidningar, fler aktiva medlemmar än föreningens faktiska medlemmar och en 100%-ig betalningsfrekvens är bara några av sakerna som jag aldrig varit med om förut.
Jag pratade lite om bakgrunden med RGU, hur föreningen ser, vad vi sysslar med och vad jag trodde ligger bakom vår framgång. Efter det hjälptes vi åt att komma på lösningar till problem som kan uppstå i en förening som verkar i en högskolemiljö.
Det var häftigt att få föreläsa för verksamhetsutvecklarna. Det finns personer som var ledare för mig en gång i tiden, gamla distriktsordförande-kollegor och massa andra människor som jag ser upp till och att jag kan bidra och dela med mig av kunskap är häftigt. Att de blev nöjda känns dessutom extra fint.
Att det är lätt att starta och driva en studentförening är ju något som inte enbart verksamhetsutvecklarna behöver veta så jag tänkte dela med mig av lite tips och idéer:
Jag pratade lite om bakgrunden med RGU, hur föreningen ser, vad vi sysslar med och vad jag trodde ligger bakom vår framgång. Efter det hjälptes vi åt att komma på lösningar till problem som kan uppstå i en förening som verkar i en högskolemiljö.
 |
| Bild: Carolina Hytter |
Att det är lätt att starta och driva en studentförening är ju något som inte enbart verksamhetsutvecklarna behöver veta så jag tänkte dela med mig av lite tips och idéer:
- Jag inledde föreläsningen med att berätta att jag tror att en av våra stora framgångsfaktorer är vårt veganska och glutenfria fika. Och jag tror allvarligt på det. Som nykterist i studentvärlden får jag ofta höra att jag är jobbig. Att då dyka upp på RGU-aktiviteter och inte känna att man är krånglig/jobbig/inte kan delta på samma villkor innebär en lättnad och en paus från det, som jag tror är riktigt viktig.
- Många personer med mycket know how samlas på studentorter, men ibland kanske det inte finns ett sammanhang som passar. En lite mer nischad verksamhet kan locka till sig de här människorna och knyta de, med all sin kunskap och erfarenhet, tillbaka till rörelsen. Hitta de här människorna och engagera dem!
- Att ha en kombinerad UNF/IOGT-NTO-förening gör att övergången från UNF:are till Iggis får mycket lägre motstånd. Det tror jag kan hålla fler kvar i rörelsen och gör dessutom verksamheten lite mer speciell.
- En nykter studentföreningen är tydligen mycket intressant för media. Utnyttja detta, det är en bra kanal för att nå ut till människor som vi annars kan ha svårt att nå. Våga höra av er till er lokala tidning när ni hittar på roliga saker.
Det är klart att det ligger mycket jobb bakom föreningen, men jag upplever att det aldrig har varit så lätt som med den här! Så ta chansen och testa, jag svarar gärna på frågor (lovisa@unf.se)!
tisdag 15 april 2014
World Values Day
I fredag var jag med om något häftigt, nämligen World Values Day i Lund!
En heldag om värderingar, att förstå vad de kan innebära i mitt liv och hur det kan forma mina beslut och handlingar. Detta var också dagens tema.
Trots att schemat var fullspäckat från 9 till 17 fanns det gott om tid för fika, häftiga samtal och egen reflektion. Jag skaffade flera nya personer till min fikalista och blev motiverad att syssla med sådant jag motiveras av. Dagen var en fantastisk upplevelse (stort tack till projektgruppen!) och den 21:a november går evenemanget av stapeln igen. Jag rekommenderar det verkligen!
Eftersom "inspirera" var en av mina högst rankade värderingen tänker jag verkligen försöka jobba med att göra det. Bloggen är ju ett verktyg för detta och jag gissar att temat inspiration kommer genomsyra de kommande veckorna!
En heldag om värderingar, att förstå vad de kan innebära i mitt liv och hur det kan forma mina beslut och handlingar. Detta var också dagens tema.
Trots att schemat var fullspäckat från 9 till 17 fanns det gott om tid för fika, häftiga samtal och egen reflektion. Jag skaffade flera nya personer till min fikalista och blev motiverad att syssla med sådant jag motiveras av. Dagen var en fantastisk upplevelse (stort tack till projektgruppen!) och den 21:a november går evenemanget av stapeln igen. Jag rekommenderar det verkligen!
 |
| Fika- och reflektionsstund |
 |
| Dagens tre viktigaste värderingar |
 |
| När jag kom hem stack de första gröna små knopparna upp i mina små odlingar, en fin symbol för dagen. |
söndag 6 april 2014
Utvärdering av mina mål, en fjärdedel av året genomfört
April är här och en fjärdedel av året har gått och det är dags att utvärdera hur det har gått för att motivera mig själv!
- Träna 130 gånger (2,5 gång per vecka) /Yoga 2 ggr per vecka
Utfall:
*Tränat 31 gånger (33,5 för att vara i fas)
*Yogat 7 gånger (10 för att vara i fas)
Det här är ett mål som utvecklades. Jag kom på att jag struntar fullständigt i och jag cyklar, springer eller simmar, men något som ger mig väldigt mycket mer än bara fysisk träning är yoga. Det här målet går bra och att jag inte riktigt är i fas är för att jag har haft en seg förkylning de senaste månaderna. Att jag ligger så här bra till efter en så arbetsintensiv period tycker jag bådar gott. Jag har rätt lätt att motivera mig själv eftersom jag mår bra av det här.
- Läsa minst 12 böcker som inte är kurslitteratur (och försöka sprida ut det så det är en per månad)
Utfall: Läst 1, påbörjat 2 (3 för att vara i fas)
På grund av den stressiga våren har det här gått lite sådär. Jag har inte haft ro att ge mig själv tid med böcker generellt, inte ens hunnit läsa de kursböcker jag måste läsa. Har dock mycket jag är väldigt sugen på att läsa så känner mig positiv inför resten av året.
- Se 50 TED-talks
Utfall: Sett 2 stycken (6,7 för att vara i fas)
Lite samma som böckerna. När det har varit svårt att ens hinna klämma in sömn och mat i mina dygn har detta verkligen inte varit prioriterat. Skicka mig era favorit-TED-talks!
- Gör en kreativ sak per vecka
Utfall: 7 saker (13,4 för att vara i fas)
Jätteledsen över detta men samma som de två tidigare punkterna. Nu när det har blivit vår har jag dock varit snäll och gett mig själv flera foto-rundor.
- Skriva 12 handskrivna brev
Utfall: 1, som kom bort i posten (3 för att vara i fas)
Se tidigare punkter.
- Fika med sex personer jag inte känner så väl
Utfall: 1, samt 1 bokat (1,5 för att vara i fas)
Precis så givande som jag tänkte att det skulle bli! Har just nu mer problem med att komma på vilka jag vill fika med än att boka dem. Vem borde jag fika med?
- Göra en ekonomisk genomgång varje månad
Utfall: Nej. Inte ens börjat.
Försökt komma igång med YNAB men inte lyckats. Är dock motiverad att göra detta eftersom jag har stora utgifter under året.
Sammanfattning
Det har varit en tuff vår och det märks i prioriteringarna. Det är dock skönt att känna att min önskan är mer än någonsin att ta väl hand om mig själv och det har märkts i prioriteringarna efter den senaste tentaveckan när jag kom ner på 100% studietakt igen. Hoppas att det kan fortsätta så!
- Träna 130 gånger (2,5 gång per vecka) /Yoga 2 ggr per vecka
Utfall:
*Tränat 31 gånger (33,5 för att vara i fas)
*Yogat 7 gånger (10 för att vara i fas)
Det här är ett mål som utvecklades. Jag kom på att jag struntar fullständigt i och jag cyklar, springer eller simmar, men något som ger mig väldigt mycket mer än bara fysisk träning är yoga. Det här målet går bra och att jag inte riktigt är i fas är för att jag har haft en seg förkylning de senaste månaderna. Att jag ligger så här bra till efter en så arbetsintensiv period tycker jag bådar gott. Jag har rätt lätt att motivera mig själv eftersom jag mår bra av det här.
- Läsa minst 12 böcker som inte är kurslitteratur (och försöka sprida ut det så det är en per månad)
Utfall: Läst 1, påbörjat 2 (3 för att vara i fas)
På grund av den stressiga våren har det här gått lite sådär. Jag har inte haft ro att ge mig själv tid med böcker generellt, inte ens hunnit läsa de kursböcker jag måste läsa. Har dock mycket jag är väldigt sugen på att läsa så känner mig positiv inför resten av året.
- Se 50 TED-talks
Utfall: Sett 2 stycken (6,7 för att vara i fas)
Lite samma som böckerna. När det har varit svårt att ens hinna klämma in sömn och mat i mina dygn har detta verkligen inte varit prioriterat. Skicka mig era favorit-TED-talks!
- Gör en kreativ sak per vecka
Utfall: 7 saker (13,4 för att vara i fas)
Jätteledsen över detta men samma som de två tidigare punkterna. Nu när det har blivit vår har jag dock varit snäll och gett mig själv flera foto-rundor.
- Skriva 12 handskrivna brev
Utfall: 1, som kom bort i posten (3 för att vara i fas)
Se tidigare punkter.
- Fika med sex personer jag inte känner så väl
Utfall: 1, samt 1 bokat (1,5 för att vara i fas)
Precis så givande som jag tänkte att det skulle bli! Har just nu mer problem med att komma på vilka jag vill fika med än att boka dem. Vem borde jag fika med?
- Göra en ekonomisk genomgång varje månad
Utfall: Nej. Inte ens börjat.
Försökt komma igång med YNAB men inte lyckats. Är dock motiverad att göra detta eftersom jag har stora utgifter under året.
Sammanfattning
Det har varit en tuff vår och det märks i prioriteringarna. Det är dock skönt att känna att min önskan är mer än någonsin att ta väl hand om mig själv och det har märkts i prioriteringarna efter den senaste tentaveckan när jag kom ner på 100% studietakt igen. Hoppas att det kan fortsätta så!
måndag 17 mars 2014
Nedförsbacken
Det har varit väldigt tyst på bloggfronten sen jag kom hem från USA. Det kan bero på att min termin kickade igång med full kraft så snart jag hade landat i Sverige. Från den första hektiska veckan har det sedan rullat på i samma rasande tempo. Jag har pluggat strax över 150% och det har varit en konstform att lyckas få ihop mat, sömn och skola, för att inte tala om träning, rekreation och nöjen. Turligt nog har jag kära vänner nära, en lillebror som backat upp när jag har behövt hjälp med att handla/laga mat/fixa bröd och en fin partner som stöttat om än på distans.
Men ja, att blogga har inte varit så prioriterat, kan jag väl villigt erkänna, trots alla spännande saker som hänt.
Idag är dock läget ett annat. Jag är nere på 100%, jag tror och hoppas att alla tentor gick bra, PM:et är skickat och jag är omladdad efter en skön helg hos mina kära föräldrar. Jag och Sigfrid har tagit oss mer än halvvägs genom den här utmaningen och även om vi såklart längtar efter varann är det inte outhärdligt.
Men för att ge er några höjdpunkter från de senaste månaderna kommer här lite bilder.
Men ja, att blogga har inte varit så prioriterat, kan jag väl villigt erkänna, trots alla spännande saker som hänt.
Idag är dock läget ett annat. Jag är nere på 100%, jag tror och hoppas att alla tentor gick bra, PM:et är skickat och jag är omladdad efter en skön helg hos mina kära föräldrar. Jag och Sigfrid har tagit oss mer än halvvägs genom den här utmaningen och även om vi såklart längtar efter varann är det inte outhärdligt.
Men för att ge er några höjdpunkter från de senaste månaderna kommer här lite bilder.
Jag hade kak-kalas och bjöd på de fyra kakor jag gillar. Vi spelade Wii med inlevelse och hade allmänt en väldigt trevlig kväll!
Vissa med ännu lite mer inlevelse än andra...
Jag testade att göra rolig nailart!
Fick de största rosor jag någonsin sett, en för varje alla hjärtans dag jag och S varit tillsammans
Gick på fina promenader med så fina människor att till och med Ideon-skrapan försökte vara fin.
Hälsade med lite vemod på våren
Men träffade också keliga katter
Njöt av fantastiska, varma vårdagar med fantastiska färger
Spenderade en himla massa tid med de här stjärnorna
På min fritid funderar jag mycket. På vad jag vill göra, var jag vill göra det och vad jag vill göra fram tills dess. En sak jag vet redan nu är att jag vill göra mer för miljön. Ett sätt som jag vill göra det på är att framhäva de fakta och miljötips jag tillgodogjort mig genom min tid på Eko. Jag hoppas att det kan inspirera andra att reflektera mer över sitt liv med framförallt inspireras att göra små saker själva för att skapa en lite mer hållbar framtid ihop.
söndag 16 februari 2014
Sigfrid
Viewer discretion: Om du är en sån som isolerade dig på alla hjärtans dag skulle jag rekommendera dig att stänga ner det här inlägget på en gång.
--
Idag är det en speciell dag. Nej, jag pratar inte om OS, utan idag fyller Sigfrid år. Sigfrid, min fästman, sambo på distans och partner. Som är den andra halvan i "vi" sen 2762 dagar tillbaka. Det är snart sju år och sju månader. Men det är över nio år sen vi först träffades.
Jag var en mycket liten 15-åring. Trasig och tyngd av allt en femtonåring slåss med. Vi bokade tid, via dyra sms, till när vi skulle vara uppkopplade på msn via uppringda modem. Han köpte en webbkamera för att vi skulle kunna ses och tog mig med uppmuntrande kommentarer och stöd genom berg- och dalbanan som var mitt tonårsliv. Vi dansade och pratade hela nätterna när vi sågs på läger. I juni 2006 kom han och hälsade på efter skolavslutningen, vi satt uppe tills det ljusnade och morgonfåglarna började kvittra och jag tror att jag insåg där och då att jag var tveklöst, oåterkalleligt genomkär i personen som satt där i andra änden av sängen.
Jag försökte inte låtsas om det när vi träffades på Korrö en månad senare. Killar var inget för mig, jag skulle klara mig själv, vara ifred, förstå vem jag var. Tre dagar senare var det kört. Glittrande ögon med skrattrynkor, långt solblekt hår och varma armar så nära mig och stjärnhimlen som skrek åt mig att jag var en idiot om jag försökte intala mig att det inte var såhär det skulle vara. Den natten blev början på något fantastiskt.
Nu har som sagt 2762 dagar passerat. Kärlek som känns som att den är för stor för kroppen, skratt, tårar när söndagståget tog oss från varann, på senare år en vardag, som i början var tuff men nu är en chans att få hålla om och se varann varje dag. Det är omöjligt att säga var jag skulle vara idag om vi inte hade varit tillsammans. Vad jag hade gjort utan alla sena samtal på nätterna, alla utmaningar vi har gett varann, all kärlek, allt tålamod. Utan världsresor, seglebåtsstunder, timmarna i bil och på tåg. Utan de där havsgröna ögonen med skrattrynkorna runt, det nu inte lika långa håret men de alltid lika varma och öppna armarna. Jag kan inte se det.
Jag vill om jag får fortsätta, vara "vi" ihop med dig. Jag vill få vara med och se dig fortsätta växa och utvecklas, jag vill bidra till det. Jag vill vara förälder ihop med dig, dels för jag tror att våra barn skulle bli de vackraste i världen, men också för att få gå och längta efter min halva av föräldraledigheten och få möjligheten att ge våra barn alla möjligheter, istället för hälften.
Det är med dig jag kan se mig vandra över gräset på Korrö, i en solgul klänning (ja du vet ju hur jag är) och vi båda med blomsterkrans i håret. Våra familjer samlade, intet öga torrt när vi lovar det vi varje dag känner. Det är med dig som jag tror att grå och trött vardag kan få färg och innehålla en precis lagom mängd kärlek, humor och te.
Allt det här för att jag träffat en person så vacker på både in- och utsida. Som stöttar, lyfter, provocerar, brinner, skrattar, funderar, optimerar. Som är som varma sommarnätter, fjärilar i magen, att vakna till en solig sommardag efter en lång sovmorgon, varm choklad med grädde och marshmallows, dimma på ån, första gången solen värmer efter vinter. Som är synergi-effekten personifierad.
Sigfrid. Idag är det din dag. Jag önskar att jag fick vara där och väcka dig med en varm kram. Men jag kan inte det, så jag önskar att dina vänner tar väl hand om dig och att dagen blir lika fin som du.
Jag älskar dig.
Lovisa
--
Idag är det en speciell dag. Nej, jag pratar inte om OS, utan idag fyller Sigfrid år. Sigfrid, min fästman, sambo på distans och partner. Som är den andra halvan i "vi" sen 2762 dagar tillbaka. Det är snart sju år och sju månader. Men det är över nio år sen vi först träffades.
Jag var en mycket liten 15-åring. Trasig och tyngd av allt en femtonåring slåss med. Vi bokade tid, via dyra sms, till när vi skulle vara uppkopplade på msn via uppringda modem. Han köpte en webbkamera för att vi skulle kunna ses och tog mig med uppmuntrande kommentarer och stöd genom berg- och dalbanan som var mitt tonårsliv. Vi dansade och pratade hela nätterna när vi sågs på läger. I juni 2006 kom han och hälsade på efter skolavslutningen, vi satt uppe tills det ljusnade och morgonfåglarna började kvittra och jag tror att jag insåg där och då att jag var tveklöst, oåterkalleligt genomkär i personen som satt där i andra änden av sängen.
Jag försökte inte låtsas om det när vi träffades på Korrö en månad senare. Killar var inget för mig, jag skulle klara mig själv, vara ifred, förstå vem jag var. Tre dagar senare var det kört. Glittrande ögon med skrattrynkor, långt solblekt hår och varma armar så nära mig och stjärnhimlen som skrek åt mig att jag var en idiot om jag försökte intala mig att det inte var såhär det skulle vara. Den natten blev början på något fantastiskt.
Nu har som sagt 2762 dagar passerat. Kärlek som känns som att den är för stor för kroppen, skratt, tårar när söndagståget tog oss från varann, på senare år en vardag, som i början var tuff men nu är en chans att få hålla om och se varann varje dag. Det är omöjligt att säga var jag skulle vara idag om vi inte hade varit tillsammans. Vad jag hade gjort utan alla sena samtal på nätterna, alla utmaningar vi har gett varann, all kärlek, allt tålamod. Utan världsresor, seglebåtsstunder, timmarna i bil och på tåg. Utan de där havsgröna ögonen med skrattrynkorna runt, det nu inte lika långa håret men de alltid lika varma och öppna armarna. Jag kan inte se det.
Jag vill om jag får fortsätta, vara "vi" ihop med dig. Jag vill få vara med och se dig fortsätta växa och utvecklas, jag vill bidra till det. Jag vill vara förälder ihop med dig, dels för jag tror att våra barn skulle bli de vackraste i världen, men också för att få gå och längta efter min halva av föräldraledigheten och få möjligheten att ge våra barn alla möjligheter, istället för hälften.
Det är med dig jag kan se mig vandra över gräset på Korrö, i en solgul klänning (ja du vet ju hur jag är) och vi båda med blomsterkrans i håret. Våra familjer samlade, intet öga torrt när vi lovar det vi varje dag känner. Det är med dig som jag tror att grå och trött vardag kan få färg och innehålla en precis lagom mängd kärlek, humor och te.
Allt det här för att jag träffat en person så vacker på både in- och utsida. Som stöttar, lyfter, provocerar, brinner, skrattar, funderar, optimerar. Som är som varma sommarnätter, fjärilar i magen, att vakna till en solig sommardag efter en lång sovmorgon, varm choklad med grädde och marshmallows, dimma på ån, första gången solen värmer efter vinter. Som är synergi-effekten personifierad.
Sigfrid. Idag är det din dag. Jag önskar att jag fick vara där och väcka dig med en varm kram. Men jag kan inte det, så jag önskar att dina vänner tar väl hand om dig och att dagen blir lika fin som du.
Jag älskar dig.
Lovisa
onsdag 29 januari 2014
Bokslut 2013
Ibland behöver jag peppas lite. Det känns som om livet bara rullar på och jag inte får något gjort. För att komma ihåg och faktiskt få en känsla för vad jag gjort kommer här en liten sammanställning för 2013.
*Jag har tagit 91,5 HP (67,5 HP skulle motsvarat en studietakt på 100%).
*Genomförde tre FS-möten, flera utskottsmöten och ett gäng utbildningar
*Kom in på TM
*Fick min celiaki-diagnos
*Ordnat en kongress
*Varit med i en FS-show och roastat och roastats
*Riggade Almedalen igen
*Firade sju år med Sigfrid på Korrö
*Startade UNF Revolutionär Godtemplarungdom och blev vald till ordförande
*Var med i City och Sydsvenskan
*Mer än hälften av det jag åt under hösten var vegetariskt eller veganskt.
*Gjorde upp med Kuheli
*Gick från aspirant till medlem och fick en ledande roll i Lundapyrot och var med på massa fyrverkerier
*Genomförde Mission Impossible ihop med TM
*Lärde känna flera fina personer som jag hoppas kommer fortsätta få ha i min närhet.
Och såklart mycket mycket mer. Jag är mycket nöjd med 2013.
*Jag har tagit 91,5 HP (67,5 HP skulle motsvarat en studietakt på 100%).
*Genomförde tre FS-möten, flera utskottsmöten och ett gäng utbildningar
*Kom in på TM
*Fick min celiaki-diagnos
*Ordnat en kongress
*Varit med i en FS-show och roastat och roastats
 |
| Foto lånat från världens bästa Linda E |
*Riggade Almedalen igen
*Firade sju år med Sigfrid på Korrö
*Startade UNF Revolutionär Godtemplarungdom och blev vald till ordförande
*Var med i City och Sydsvenskan
*Mer än hälften av det jag åt under hösten var vegetariskt eller veganskt.
*Gjorde upp med Kuheli
*Gick från aspirant till medlem och fick en ledande roll i Lundapyrot och var med på massa fyrverkerier
 |
| Foto från nyår från en fotograf med en flickr som är väl värd att besöka! |
*Genomförde Mission Impossible ihop med TM
*Lärde känna flera fina personer som jag hoppas kommer fortsätta få ha i min närhet.
Och såklart mycket mycket mer. Jag är mycket nöjd med 2013.
söndag 26 januari 2014
Årsmål 2014
Vad vore ett nytt år utan lite mål? Jag tänkte dela med mig av några av de jag skrev den 30:e december 2013.
- Träna 130 gånger (2,5 gång per vecka)
Flytet i träningen har stannat upp lite sen mitt knä började dumma sig igen. Men egentligen finns ju inga ursäkter, det går att träna på sätt som inte belastar knät och långa skoldagar kräver fysisk aktivitet som motpol. Därför vill jag sätta upp ett mål att triggas av!
- Läsa minst 12 böcker som inte är kurslitteratur (och försöka sprida ut det så det är en per månad)
Före jullovet började jag läsa en bok. Jag blev totalt uppslukad, precis som under min bästa läsperiod i tioårsåldern. Det fick mig att förstå hur svältfödd jag är på att läsa annat än kurslitteratur och hur mycket mer jag stressar ner av det jämfört med att blippa med telefonspel som jag ofta gör på kvällen.
- Se 50 TED-talks
Att kunna lite om allt är en tanke jag gillar. Med TED-talks går det att få en snabb överblick av nya ämnen, fördjupa sig mer i saker jag är intresserad av eller bara få sig ett gott (och ofta tänkvärt) skratt. Jag tror att det skulle ge mig mycket om jag kan genomföra det här målet.
- Gör en kreativ sak per vecka
När jag stressar ryker ofta träning och tid för kreativitet. Det är definitivt kontraproduktivt och därför måste jag låta mig gå på upptäcksfärd med kameran, göra en pärlplatta eller ge mig själv tid med mina instrument. Det här målet tjänar som en påminnelse om att komma ihåg vad som är viktigt och hur jag skapar balans.
- Skriva 12 handskrivna brev
Jag skriver mer och mer på datorn och mindre för hand. Utöver att det är dåligt för min handstil gillar jag att få uttrycka djupare tankar och känslor genom att rista in dem i mina handskrivna bokstäver. Samtidigt finns det människor jag saknar, personer jag pratar för lite med eller inte har möjlighet att träffa. Förhoppningsvis kan jag samtidigt som jag gör mig själv en tjänst sprida lite glädje.
- Fika med sex personer jag inte känner så väl
men gärna vill lära känna bättre eller inspireras av. Hann med två sådana här möten före jul och det lyfte mig genom tentaperioder och inlämningar. Att inspireras av och möta andra känns ofta som en mening med livet för mig. Därför ska jag uppmuntra mig själv att fortsätta med denna goda idé även under 2014!
- Göra en ekonomisk genomgång varje månad
Istället för att vara stressad över och tro att jag har lite pengar kan jag hålla mig lugn genom att kolla mina pengar varje månad. Också intressant att se vad jag lägger pengar på!
Det finns fler mål; om värderingar jag vill bära med mig, saker jag ska göra och så vidare, men de håller jag för mig själv. Utvärdering följer i mars, juni, september och såklart vid årsskiftet!
- Träna 130 gånger (2,5 gång per vecka)
Flytet i träningen har stannat upp lite sen mitt knä började dumma sig igen. Men egentligen finns ju inga ursäkter, det går att träna på sätt som inte belastar knät och långa skoldagar kräver fysisk aktivitet som motpol. Därför vill jag sätta upp ett mål att triggas av!
- Läsa minst 12 böcker som inte är kurslitteratur (och försöka sprida ut det så det är en per månad)
Före jullovet började jag läsa en bok. Jag blev totalt uppslukad, precis som under min bästa läsperiod i tioårsåldern. Det fick mig att förstå hur svältfödd jag är på att läsa annat än kurslitteratur och hur mycket mer jag stressar ner av det jämfört med att blippa med telefonspel som jag ofta gör på kvällen.
- Se 50 TED-talks
Att kunna lite om allt är en tanke jag gillar. Med TED-talks går det att få en snabb överblick av nya ämnen, fördjupa sig mer i saker jag är intresserad av eller bara få sig ett gott (och ofta tänkvärt) skratt. Jag tror att det skulle ge mig mycket om jag kan genomföra det här målet.
- Gör en kreativ sak per vecka
När jag stressar ryker ofta träning och tid för kreativitet. Det är definitivt kontraproduktivt och därför måste jag låta mig gå på upptäcksfärd med kameran, göra en pärlplatta eller ge mig själv tid med mina instrument. Det här målet tjänar som en påminnelse om att komma ihåg vad som är viktigt och hur jag skapar balans.
- Skriva 12 handskrivna brev
Jag skriver mer och mer på datorn och mindre för hand. Utöver att det är dåligt för min handstil gillar jag att få uttrycka djupare tankar och känslor genom att rista in dem i mina handskrivna bokstäver. Samtidigt finns det människor jag saknar, personer jag pratar för lite med eller inte har möjlighet att träffa. Förhoppningsvis kan jag samtidigt som jag gör mig själv en tjänst sprida lite glädje.
- Fika med sex personer jag inte känner så väl
men gärna vill lära känna bättre eller inspireras av. Hann med två sådana här möten före jul och det lyfte mig genom tentaperioder och inlämningar. Att inspireras av och möta andra känns ofta som en mening med livet för mig. Därför ska jag uppmuntra mig själv att fortsätta med denna goda idé även under 2014!
- Göra en ekonomisk genomgång varje månad
Istället för att vara stressad över och tro att jag har lite pengar kan jag hålla mig lugn genom att kolla mina pengar varje månad. Också intressant att se vad jag lägger pengar på!
Det finns fler mål; om värderingar jag vill bära med mig, saker jag ska göra och så vidare, men de håller jag för mig själv. Utvärdering följer i mars, juni, september och såklart vid årsskiftet!
lördag 25 januari 2014
One week down
Någon gång i natt var det en vecka sedan jag tog stegen bort från Sigfrid, som kändes så plågsamma, där det var som att kämpa mot en magnet vars motpol satt någonstans i bröstet på mig och där kraften kändes starkare än vad revbenen skulle klara att hålla emot. Det har gått förvånansvärt bra, trots allt.
Jag har i princip aldrig upplevt jetlag, men när jag kom hem fick jag igen för alla gånger jag sluppit. Död hela dagen, men sen ändå klarvaken 3 på natten. Nu har det dock släppt och det är svårt att förklara hur skönt det är med sovmorgon när det nattliga snittet legat strax under 4 timmar per natt i en veckas tid. Trots detta har veckan varit intensiv och jag i den. Uppstartsveckan brukar vara relativt lugn, den här påminde lite om en tentavecka, men oj vad mycket som har producerats!
Jag är så tacksam att lillebror bor här och har handlat, lagat mat och fixat för att avlasta mig. Också skönt att komma hem och inte vara helt själv hela tiden.
Jag är också tacksam över hur okej det känns den här gången. Ja, det är såklart tråkigt att vi inte är med varann, men det känns på ett helt annat sätt än vad det gjorde med seglingen. Den här gången pratade vi om det. Den här gången känner jag mig inte lämnad. Den här gången finns det massa fina minnen att leva på många dagar.
Två saker tror jag är lite viktigare än andra. Det ena är att vi kan kommunicera. Turligt nog är det lätt att få tag i varann, både via sms, samtal och videosamtal och det har redan nu blivit timmar vi pratat. Det andra är att det finns ett datum, eller snart i alla fall. Något att räkna ner till, längta efter och vänta på. Det gör enorm skillnad.
Så generellt sett går det bra. Nätterna är dock svårast, framför allt nu när jag legat vaken av jetlagen. Det är när jag är trött och ligger i min säng, som jag knappt lyckas fylla till hälften om jag anstränger mig, som det känns ensammast. Men jag tror att det är bra att få längta. Och längtar, det gör jag!
Jag har i princip aldrig upplevt jetlag, men när jag kom hem fick jag igen för alla gånger jag sluppit. Död hela dagen, men sen ändå klarvaken 3 på natten. Nu har det dock släppt och det är svårt att förklara hur skönt det är med sovmorgon när det nattliga snittet legat strax under 4 timmar per natt i en veckas tid. Trots detta har veckan varit intensiv och jag i den. Uppstartsveckan brukar vara relativt lugn, den här påminde lite om en tentavecka, men oj vad mycket som har producerats!
Jag är så tacksam att lillebror bor här och har handlat, lagat mat och fixat för att avlasta mig. Också skönt att komma hem och inte vara helt själv hela tiden.
Jag är också tacksam över hur okej det känns den här gången. Ja, det är såklart tråkigt att vi inte är med varann, men det känns på ett helt annat sätt än vad det gjorde med seglingen. Den här gången pratade vi om det. Den här gången känner jag mig inte lämnad. Den här gången finns det massa fina minnen att leva på många dagar.
Två saker tror jag är lite viktigare än andra. Det ena är att vi kan kommunicera. Turligt nog är det lätt att få tag i varann, både via sms, samtal och videosamtal och det har redan nu blivit timmar vi pratat. Det andra är att det finns ett datum, eller snart i alla fall. Något att räkna ner till, längta efter och vänta på. Det gör enorm skillnad.
lördag 18 januari 2014
De sista dagarna i USA
Nu sitter jag på en flygplats på Island. För inte jättemånga timmar sedan sa jag och Sigfrid på återseende och inte helt oväntat fälldes en och annan tår.
Innan jag kommer helt tillbaka till verkligheten tänkte jag passa på att skriva lite om de sista dagarna i USA.
14:e januari
Den stora Broadway-dagen. Förmiddagen ägnades åt praktiska saker, som att hitta buss-stationen och rätt gate för morgondagens bussresa, såg till att Sigfrid blev nyklippt och hittade en mycket trevlig italiensk restaurang som hade riktigt god glutenfri pasta! Mums! Hemma på rummet slappade vi lite, förberedde sånt som behövde ses över med hyrbil och hotell de kommande dagarna men det var rätt snart dags att börja göra oss klara för teatern. Tydligen var vi Broadways sötaste par den kvällen, med tanke på alla kommentarer vi fick.
Book of Mormon, som var musikalen vi såg, var ännu bättre än jag tänkt mig. Jag skrattade så att tårarna rann och jag hade till och med träningsvärk i magen dagen efter. Verkligen så glad att vi bokade in det!
På väg hem gick tunnelbanorna lite dåligt så vi bestämde oss för att gå från teatern över Times Square till en bättre hållplats. Vi hade ju varit där tidigare, men att se det mitt i natten var verkligen en annan grej! Så mycket ljus!
Hemma på hotellet packade vi våra väskor och la oss för en sista natt på The Pod.
15:e januari
Resdag! Frukost på Blooms Delikatessen igen, sen tunnelbana till busstationen. Buss genom landskapet och så småningom framme i Hartford där vi plockade upp hyrbilen. Vi åkte ut till Storrs, som i princip bara är ett stort universitetsområde ute på landet. Vi lyckades hitta huset där Sigfrid kommer ha sitt rum och också ett gäng av undervisningsbyggnaderna. Nu började det kännas lite i hjärtat. Det är på den här platsen, väldigt långt bort från mig, som han kommer vara den här våren. Området var fint dock, mycket tegel, så lätt att känna sig som hemma, på LTH. Det fanns till och med en sjö i storlek med sjön Sjön, med en egen ön Ön i!
Lagom till solen gick ner och färgade hela området gyllene åkte vi vidare. Vi skulle bo i Farmington, en bit utanför Hartford. Tyvärr lyckades vi hamna i bilköer runt en trafikolycka så det tog lång tid, men Sigfrid tog oss fram säkert och fint och väl framme ordnade vi lite mat innan vi gick och la oss.
16:e januari
Dagens två mål var att hitta till/hälsa på Sigfrids mosters man, Story, och sen ta oss till Boston. Vi körde långt ut på landet, genom små byar och hittade rätt mycket snö. Till slut sa GPS:en att vi var framme, och vi hade faktiskt kommit rätt. En kopp te och sen gav vi oss ut på sightseeing, guidade av Story. Vi fick se ett ställe där det tillverkades Maple Syrup, bäverhyddor, flera små orter, vi fick inte se det lokala berget för att det var för dimmigt, men däremot lite stilla snöfall, en fin sjö med mera. Lite allmänbildning fick vi också, som att när en familj byggde ett hus i området planteras alltid sex stycken lönnträd på tomten. De sex kunde nämligen förse en familj med en årsförbrukning av sötningsmedel. Med historier i framsätet, fina rullande vägar och en natt av mardrömmar somnade jag gott i baksätet.
Lagom till solen började gå ner rullade vi vidare mot Boston. Lika jobbigt som det var att hitta runt i Boston trots GPS, lika tacksamma var vi när vi väl kom fram till The Eliot där vi skulle vara under natten. Vi hade valt ett lite bättre hotell för att kunna lägga tiden på varann och vi skulle inte bli besvikna. Vi fick inte bära väskor själva, bilen kördes undan, "I'm happy to inform you that you've been upgraded to a suite", kristallkrona i hissen och en mindre lägenhet när vi väl kom till vårt rum, med en säng bredare än lång. Snacka om att vi kände oss lite malplacerade! Studenterna på lyxhotellet. Men vi passade på att njuta och fnissa åt situationen.
17:e januari
Fin frukost på hotellet, men det kändes verkligen jättekonstigt att bli kallade sir och madame. Första stället där det fanns glutenfritt bröd till mig och utöver det massa annat gott, som frukt, ägg, yoghurt, te och så vidare. Jag önskar att det gick att ta luktfotografier, för duschtvålen luktade sockerdricka.
Bilen och bagaget fick snällt nog stanna kvar på hotellet efter att vi checkade ut och vi begav oss ut på promenad i Boston. På fyra timmar hann vi gå över till MIT, titta på massa häftiga hus där, gå över två broar, besöka parkerna, strosa längs Commonwealt Avenue och såklart kramas mycket och prata.
Även om vi båda ser fram emot våra utbyten är det smärtsamt att vara ifrån varann, men vi får försöka se det positiva i det. Ett bättre sista dygn kunde vi nog inte ha haft ändå.
18:e januari
Min inneboende klocka är 03.50, i Sverige är den 9.50. Jag har inte sovit mer än någon timme. Det ljusnar utanför fönstret och jag är bara ett par timmar från Köpenhamn. Det känns rätt overkligt att Sigfrid inte är i lägenheten när jag kommer hem.
Det har verkligen varit fantastiskt att vi har haft de här dagarna ihop. Så värdefullt att ha så mycket tid, få prata om allt vi har på hjärtat, att få se Storrs, att kramas, utforska New York, äta gott och bara få vara.
Men det ska bli skönt att komma hem. Till lägenheten, till min säng även om den kommer vara rysligt tom, till ett land där det faktiskt går att ta sig runt utan att äga bil, där jag heter Lovisa och inte Lorissa. Men det kommer vara tomt. Så himla tomt. Nedräkningen till maj har redan börjat.
Innan jag kommer helt tillbaka till verkligheten tänkte jag passa på att skriva lite om de sista dagarna i USA.
14:e januari
Den stora Broadway-dagen. Förmiddagen ägnades åt praktiska saker, som att hitta buss-stationen och rätt gate för morgondagens bussresa, såg till att Sigfrid blev nyklippt och hittade en mycket trevlig italiensk restaurang som hade riktigt god glutenfri pasta! Mums! Hemma på rummet slappade vi lite, förberedde sånt som behövde ses över med hyrbil och hotell de kommande dagarna men det var rätt snart dags att börja göra oss klara för teatern. Tydligen var vi Broadways sötaste par den kvällen, med tanke på alla kommentarer vi fick.Book of Mormon, som var musikalen vi såg, var ännu bättre än jag tänkt mig. Jag skrattade så att tårarna rann och jag hade till och med träningsvärk i magen dagen efter. Verkligen så glad att vi bokade in det!På väg hem gick tunnelbanorna lite dåligt så vi bestämde oss för att gå från teatern över Times Square till en bättre hållplats. Vi hade ju varit där tidigare, men att se det mitt i natten var verkligen en annan grej! Så mycket ljus!
Hemma på hotellet packade vi våra väskor och la oss för en sista natt på The Pod.
15:e januari
Resdag! Frukost på Blooms Delikatessen igen, sen tunnelbana till busstationen. Buss genom landskapet och så småningom framme i Hartford där vi plockade upp hyrbilen. Vi åkte ut till Storrs, som i princip bara är ett stort universitetsområde ute på landet. Vi lyckades hitta huset där Sigfrid kommer ha sitt rum och också ett gäng av undervisningsbyggnaderna. Nu började det kännas lite i hjärtat. Det är på den här platsen, väldigt långt bort från mig, som han kommer vara den här våren. Området var fint dock, mycket tegel, så lätt att känna sig som hemma, på LTH. Det fanns till och med en sjö i storlek med sjön Sjön, med en egen ön Ön i!
 |
| Sigfrid framför huset där hans rum finns |
 |
| Lite universitetsområde i solnedgång |
16:e januari
Dagens två mål var att hitta till/hälsa på Sigfrids mosters man, Story, och sen ta oss till Boston. Vi körde långt ut på landet, genom små byar och hittade rätt mycket snö. Till slut sa GPS:en att vi var framme, och vi hade faktiskt kommit rätt. En kopp te och sen gav vi oss ut på sightseeing, guidade av Story. Vi fick se ett ställe där det tillverkades Maple Syrup, bäverhyddor, flera små orter, vi fick inte se det lokala berget för att det var för dimmigt, men däremot lite stilla snöfall, en fin sjö med mera. Lite allmänbildning fick vi också, som att när en familj byggde ett hus i området planteras alltid sex stycken lönnträd på tomten. De sex kunde nämligen förse en familj med en årsförbrukning av sötningsmedel. Med historier i framsätet, fina rullande vägar och en natt av mardrömmar somnade jag gott i baksätet.
Lagom till solen började gå ner rullade vi vidare mot Boston. Lika jobbigt som det var att hitta runt i Boston trots GPS, lika tacksamma var vi när vi väl kom fram till The Eliot där vi skulle vara under natten. Vi hade valt ett lite bättre hotell för att kunna lägga tiden på varann och vi skulle inte bli besvikna. Vi fick inte bära väskor själva, bilen kördes undan, "I'm happy to inform you that you've been upgraded to a suite", kristallkrona i hissen och en mindre lägenhet när vi väl kom till vårt rum, med en säng bredare än lång. Snacka om att vi kände oss lite malplacerade! Studenterna på lyxhotellet. Men vi passade på att njuta och fnissa åt situationen.
 |
| Så här glad var jag över sängen! |
17:e januari
Fin frukost på hotellet, men det kändes verkligen jättekonstigt att bli kallade sir och madame. Första stället där det fanns glutenfritt bröd till mig och utöver det massa annat gott, som frukt, ägg, yoghurt, te och så vidare. Jag önskar att det gick att ta luktfotografier, för duschtvålen luktade sockerdricka.
Bilen och bagaget fick snällt nog stanna kvar på hotellet efter att vi checkade ut och vi begav oss ut på promenad i Boston. På fyra timmar hann vi gå över till MIT, titta på massa häftiga hus där, gå över två broar, besöka parkerna, strosa längs Commonwealt Avenue och såklart kramas mycket och prata.
 |
| <3 |
 |
| Hm, kan det vara så att det är här arkitekterna håller hus? |
 |
| Det såg så laglydigt ut från början, men sen, nej |
Även om vi båda ser fram emot våra utbyten är det smärtsamt att vara ifrån varann, men vi får försöka se det positiva i det. Ett bättre sista dygn kunde vi nog inte ha haft ändå.
18:e januari
Min inneboende klocka är 03.50, i Sverige är den 9.50. Jag har inte sovit mer än någon timme. Det ljusnar utanför fönstret och jag är bara ett par timmar från Köpenhamn. Det känns rätt overkligt att Sigfrid inte är i lägenheten när jag kommer hem.
Det har verkligen varit fantastiskt att vi har haft de här dagarna ihop. Så värdefullt att ha så mycket tid, få prata om allt vi har på hjärtat, att få se Storrs, att kramas, utforska New York, äta gott och bara få vara.
Men det ska bli skönt att komma hem. Till lägenheten, till min säng även om den kommer vara rysligt tom, till ett land där det faktiskt går att ta sig runt utan att äga bil, där jag heter Lovisa och inte Lorissa. Men det kommer vara tomt. Så himla tomt. Nedräkningen till maj har redan börjat.
torsdag 16 januari 2014
13 januari - Empire State Building och Central Park
Dagen började tidigt med frukost on the go, för vi ville komma lagom i tid till Empire State Building för att slippa köa. Det gick mycket bra, vi gick rakt igenom överallt och fick snabbt komma upp och njuta av utsikten!
Och vilken utsikt! Strålande dag, klarblå himmel, tunt brungrått smog-lager och lite kyligt. Vi gick flera varv och beundrade broar, hus och andra saker som gick att se. Lagom tills vi var klara började det strömma till med turister och vi förstod vad som menades med köerna. Tur att vi var där i tid!
Nästa sak på att göra-listan var Central Park.
Vi åkte upp till mitten ungefär och promenerade längs "The Reservoir" till den västra sidan, förbi Strawberry Fieds, Imagine-märket och andra vackra platser.
Med tanke på mitt knä (som trots allt skött sig mycket bra under resan) var halva parken mer än lagom och när vi kom ut i södra änden åkte vi hem och provade om sängen fortfarande var en skön arbetsplats. Det är ju trots allt lite som behöver falla på plats innan Sigfrids registrering i helgen.
Lunch åt vi på Hummus Place, vid Central Park där vi som namnet antyder fick testa massa härlig, len hummus på tortilla-bröd. Middagen blev på Bare Burger i närhet av hotellet där jag åt resans hittills godaste hamburgare! Fantastiskt glutenfritt bröd med!
 |
| Mellan det svarta tornet och Chrysler Building ligger hotellet vi bodde på |
Och vilken utsikt! Strålande dag, klarblå himmel, tunt brungrått smog-lager och lite kyligt. Vi gick flera varv och beundrade broar, hus och andra saker som gick att se. Lagom tills vi var klara började det strömma till med turister och vi förstod vad som menades med köerna. Tur att vi var där i tid!
 |
| Frihetsgudinnan på håll, idag igen |
Nästa sak på att göra-listan var Central Park.
Vi åkte upp till mitten ungefär och promenerade längs "The Reservoir" till den västra sidan, förbi Strawberry Fieds, Imagine-märket och andra vackra platser.
 |
| En fin liten fågel som simmade runt i The Reservoir |
 |
 |
| Feta och oskygga ekorrar fanns det gott om, precis som utlovat |
En riktigt bra dag helt enkelt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)