Låt mig presentera, en blivande superhjälte!

Idag är en fin dag! Solen skiner, jag är sådär genomglad, så där så det värmer hela vägen in i kroppen och lyser igenom på andra sidan. Det finns många anledningar. Solskenet som värmer på ryggen här där jag sitter och pluggar, två veckor påsklov (som i och för sig kommer spenderas med mycket plugg, men där jag också ska passa på att njuta ordentligt och göra sånt jag länge velat göra), att jag ska träffa hela familjen om några dagar och åka till stugan, att jag har hittat en riktning för mina studier (vad jag vill göra och bli helt enkelt), att fina vänner ska gifta sig och att det har gett mig och Sigfrid förtroendet att få spela på deras bröllop, men det finns en sak som står ut.

Jag har fått veta "vad som är fel på mig". Nu tänker jag inte på vad som har gått snett i huvudet, alla andra sätt jag inte följer mallen på eller liknande, utan vad som har gjort mig trött, ledsen, deppig och illamående. Som har förstört dagar och nätter, livlust och spontanitet. Som vad orsaken bakom det här blogginlägget. Jag är glutenintolerant!

Jag har vetat i två veckor nu. Första veckan skulle jag vara iväg och kunde inte styra över maten, så jag dedikerade den till en "ät allt jag tror att jag kommer sakna"-vecka. Pizza, pasta, falafelrulle, isterband, bakverk, sega kakor, nybakt bröd, mm (jag har senare upptäckt att bara man lägger ner lite tid och lagar själv så går det mesta fortfarande att ordna). All gluten jag fick i mig var ju dock inte så roligt, och hjälpte nog till så att jag inte kommer sakna "allt det där" så mycket. Nu har jag ätit glutenfritt i en vecka, och det är rätt fantastiskt hur mycket bättre livet känns vara av att inte gå runt och må dåligt jämt. Jag har till och med kunnat hantera uppgivenheten som normalt sett uppstår när pollenallergin börjar!

Det kommer ta ett tag innan jag är helt frisk. Magen ska läka och jag "ligger back" på näring, vitaminer och mineraler. Men jag mår så mycket bättre. Och som någon undrade; kommer du bli en supermänniska nu då? Jag har ju trots min situation presterat en hel del, hur blir jag då som frisk? Förhoppningsvis gör jag samma som innan, men med energi över till att ta hand om mig själv och dela med mig till de som behöver! Jag vet ju inte vad "normalt" är. Men jag ser fram emot att upptäcka.

Peppmusik på hög volym, solsken i ansiktet, solglasögon under förmiddags-cykelturen, vårblommor som små färexplosioner i vintersvarta rabatter och självförtroende i massor! Vissa dagar är det lätt att vara glad!

Pigg är en överdrift, men glad!