Kuheli-dagen

13.30

Varför gick jag med på det här?

14.48

Sitter i bilen och pausar lite. Det är ungefär en timme sen de kom och glädjen smittade av sig. Jag har varit ombord och det var mycket blandade känslor. Ivan och Josefin är världens gulligaste så det är verkligen inte de jag har något emot (och har aldrig varit). Sigfrid får prata om att han seglade med den från USA till Sverige vilket är rätt jobbigt.

Det är överlag väldigt blandade känslor. Jag känner mig nästan utmattad. Inte gråtit än även om det konstant bränner i halsen. Jag fick en kamera att gömma mig bakom vilket var skönt. Distans genom ett lager kamera mellan mig och verkligheten. Hoppas det blir lugnare snart.

Ivan och Joesfin, precis efter landstigning

16.50

Solen kom och gjorde helt klart något med humöret. Nu är det bara häftig. Suttit och pratat en lång stund med Ivan. Fick åka med båten till båtplatsen. Tittat inuti och utanpå. Är toktrött. Snart grillning.

Ivan flydde ner till en plats där han hade kontroll

Båten

20.14

Vi har blivit nedbjudna till båten och jag ser fram emot det! Så konstigt det känns, men bra! Ivan och Josefin är så fina och lugnet de har i sig efter att ha levt ett så helt annat liv i tre år smittar av sig. 

Lomma hamn

20.47 hemma:

Utpumpad, som efter tre tentor på rad. Jag känner inget mer nu. Dagen har varit en ögonöppnare för vad som faktiskt har hänt med mig på 4,5 år. Kuheli var mitt första och sista stora svartsjukedrama. Det första som reducerat mig till en vardag att fly. När det inte längre är så att jag låter hela min världsbild definieras av Sigfrids uppmärksamhet och bekräftelse är det inget jag fäster så mycket vikt vid. Jag menar, vi har ju bestämt att han ska åka iväg längre och det enda sättet det känns jobbigt på är att vi ska vara ifrån varann. Jag känner mig inte lämnad eller övergiven. 

Jag är så mycket mer nu, så mycket mer viktig för mig själv nu än vad jag var då. 

Kuheli var till idag en symbol för något tungt och jobbigt. Nu är Kuheli är en båt. Som har tagit Sigfrid över Atlanten och Ivan och Josefin runt jorden.  

Det blir nog ett avslut och ett bra sådant.