Nu är det mest såhär:
Om jag inte har några handlingar att läsa har jag mest tråkigt. Jag känner igen nästan varje bit av sträckan, bläddrar i böcker tills jag blir åksjuk, sover, och så kommer jag fram trött, lite sliten och oftast lite bitter på grund av medpassagerare.
Idag är det dock väldigt vackert att titta ut på vitsippefyllda hagar, blommande träd och vårkalla vatten.
Så trots allt det negativa, kommer jag sakna det här. Att vara på väg till något spännande, eller att resa hem. Att känna mig lite annorlunda och cool och världsvan.
Men vi får se, kongressen kanske har andra uppdrag åt mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar