Bokslut 2013

Ibland behöver jag peppas lite. Det känns som om livet bara rullar på och jag inte får något gjort. För att komma ihåg och faktiskt få en känsla för vad jag gjort kommer här en liten sammanställning för 2013.

*Jag har tagit 91,5 HP (67,5 HP skulle motsvarat en studietakt på 100%).

*Genomförde tre FS-möten, flera utskottsmöten och ett gäng utbildningar

*Kom in på TM

*Fick min celiaki-diagnos

*Ordnat en kongress

*Varit med i en FS-show och roastat och roastats

Foto lånat från världens bästa Linda E

*Riggade Almedalen igen

*Firade sju år med Sigfrid på Korrö

*Startade UNF Revolutionär Godtemplarungdom och blev vald till ordförande

*Var med i City och Sydsvenskan

*Mer än hälften av det jag åt under hösten var vegetariskt eller veganskt.

*Gjorde upp med Kuheli

*Gick från aspirant till medlem och fick en ledande roll i Lundapyrot och var med på massa fyrverkerier

Foto från nyår från en fotograf med en flickr som är väl värd att besöka!

*Genomförde Mission Impossible ihop med TM

*Lärde känna flera fina personer som jag hoppas kommer fortsätta få ha i min närhet.



Och såklart mycket mycket mer. Jag är mycket nöjd med 2013.

Årsmål 2014

Vad vore ett nytt år utan lite mål? Jag tänkte dela med mig av några av de jag skrev den 30:e december 2013.

- Träna 130 gånger (2,5 gång per vecka)
Flytet i träningen har stannat upp lite sen mitt knä började dumma sig igen. Men egentligen finns ju inga ursäkter, det går att träna på sätt som inte belastar knät och långa skoldagar kräver fysisk aktivitet som motpol. Därför vill jag sätta upp ett mål att triggas av!

- Läsa minst 12 böcker som inte är kurslitteratur (och försöka sprida ut det så det är en per månad)
Före jullovet började jag läsa en bok. Jag blev totalt uppslukad, precis som under min bästa läsperiod i tioårsåldern. Det fick mig att förstå hur svältfödd jag är på att läsa annat än kurslitteratur och hur mycket mer jag stressar ner av det jämfört med att blippa med telefonspel som jag ofta gör på kvällen.

- Se 50 TED-talks
Att kunna lite om allt är en tanke jag gillar. Med TED-talks går det att få en snabb överblick av nya ämnen, fördjupa sig mer i saker jag är intresserad av eller bara få sig ett gott (och ofta tänkvärt) skratt. Jag tror att det skulle ge mig mycket om jag kan genomföra det här målet.

- Gör en kreativ sak per vecka 
När jag stressar ryker ofta träning och tid för kreativitet. Det är definitivt kontraproduktivt och därför måste jag låta mig gå på upptäcksfärd med kameran, göra en pärlplatta eller ge mig själv tid med mina instrument. Det här målet tjänar som en påminnelse om att komma ihåg vad som är viktigt och hur jag skapar balans.

- Skriva 12 handskrivna brev
Jag skriver mer och mer på datorn och mindre för hand. Utöver att det är dåligt för min handstil gillar jag att få uttrycka djupare tankar och känslor genom att rista in dem i mina handskrivna bokstäver. Samtidigt finns det människor jag saknar, personer jag pratar för lite med eller inte har möjlighet att träffa. Förhoppningsvis kan jag samtidigt som jag gör mig själv en tjänst sprida lite glädje.

- Fika med sex personer jag inte känner så väl
men gärna vill lära känna bättre eller inspireras av. Hann med två sådana här möten före jul och det lyfte mig genom tentaperioder och inlämningar. Att inspireras av och möta andra känns ofta som en mening med livet för mig. Därför ska jag uppmuntra mig själv att fortsätta med denna goda idé även under 2014!

- Göra en ekonomisk genomgång varje månad
Istället för att vara stressad över och tro att jag har lite pengar kan jag hålla mig lugn genom att kolla mina pengar varje månad. Också intressant att se vad jag lägger pengar på!

Det finns fler mål; om värderingar jag vill bära med mig, saker jag ska göra och så vidare, men de håller jag för mig själv. Utvärdering följer i mars, juni, september och såklart vid årsskiftet!

One week down

Någon gång i natt var det en vecka sedan jag tog stegen bort från Sigfrid, som kändes så plågsamma, där det var som att kämpa mot en magnet vars motpol satt någonstans i bröstet på mig och där kraften kändes starkare än vad revbenen skulle klara att hålla emot. Det har gått förvånansvärt bra, trots allt.

Jag har i princip aldrig upplevt jetlag, men när jag kom hem fick jag igen för alla gånger jag sluppit. Död hela dagen, men sen ändå klarvaken 3 på natten. Nu har det dock släppt och det är svårt att förklara hur skönt det är med sovmorgon när det nattliga snittet legat strax under 4 timmar per natt i en veckas tid. Trots detta har veckan varit intensiv och jag i den. Uppstartsveckan brukar vara relativt lugn, den här påminde lite om en tentavecka, men oj vad mycket som har producerats!

Jag är så tacksam att lillebror bor här och har handlat, lagat mat och fixat för att avlasta mig. Också skönt att komma hem och inte vara helt själv hela tiden.

Jag är också tacksam över hur okej det känns den här gången. Ja, det är såklart tråkigt att vi inte är med varann, men det känns på ett helt annat sätt än vad det gjorde med seglingen. Den här gången pratade vi om det. Den här gången känner jag mig inte lämnad. Den här gången finns det massa fina minnen att leva på många dagar.

Två saker tror jag är lite viktigare än andra. Det ena är att vi kan kommunicera. Turligt nog är det lätt att få tag i varann, både via sms, samtal och videosamtal och det har redan nu blivit timmar vi pratat. Det andra är att det finns ett datum, eller snart i alla fall. Något att räkna ner till, längta efter och vänta på. Det gör enorm skillnad.

Så generellt sett går det bra. Nätterna är dock svårast, framför allt nu när jag legat vaken av jetlagen. Det är när jag är trött och ligger i min säng, som jag knappt lyckas fylla till hälften om jag anstränger mig, som det känns ensammast. Men jag tror att det är bra att få längta. Och längtar, det gör jag!

De sista dagarna i USA

Nu sitter jag på en flygplats på Island. För inte jättemånga timmar sedan sa jag och Sigfrid på återseende och inte helt oväntat fälldes en och annan tår.

Innan jag kommer helt tillbaka till verkligheten tänkte jag passa på att skriva lite om de sista dagarna i USA.

14:e januari
Den stora Broadway-dagen. Förmiddagen ägnades åt praktiska saker, som att hitta buss-stationen och rätt gate för morgondagens bussresa, såg till att Sigfrid blev nyklippt och hittade en mycket trevlig italiensk restaurang som hade riktigt god glutenfri pasta! Mums! Hemma på rummet slappade vi lite, förberedde sånt som behövde ses över med hyrbil och hotell de kommande dagarna men det var rätt snart dags att börja göra oss klara för teatern. Tydligen var vi Broadways sötaste par den kvällen, med tanke på alla kommentarer vi fick.

Book of Mormon, som var musikalen vi såg, var ännu bättre än jag tänkt mig. Jag skrattade så att tårarna rann och jag hade till och med träningsvärk i magen dagen efter. Verkligen så glad att vi bokade in det!

På väg hem gick tunnelbanorna lite dåligt så vi bestämde oss för att gå från teatern över Times Square till en bättre hållplats. Vi hade ju varit där tidigare, men att se det mitt i natten var verkligen en annan grej! Så mycket ljus!

Hemma på hotellet packade vi våra väskor och la oss för en sista natt på The Pod.

15:e januari
Resdag! Frukost på Blooms Delikatessen igen, sen tunnelbana till busstationen. Buss genom landskapet och så småningom framme i Hartford där vi plockade upp hyrbilen. Vi åkte ut till Storrs, som i princip bara är ett stort universitetsområde ute på landet. Vi lyckades hitta huset där Sigfrid kommer ha sitt rum och också ett gäng av undervisningsbyggnaderna. Nu började det kännas lite i hjärtat. Det är på den här platsen, väldigt långt bort från mig, som han kommer vara den här våren. Området var fint dock, mycket tegel, så lätt att känna sig som hemma, på LTH. Det fanns till och med en sjö i storlek med sjön Sjön, med en egen ön Ön i!

Sigfrid framför huset där hans rum finns 

Lite universitetsområde i solnedgång

Lagom till solen gick ner och färgade hela området gyllene åkte vi vidare. Vi skulle bo i Farmington, en bit utanför Hartford. Tyvärr lyckades vi hamna i bilköer runt en trafikolycka så det tog lång tid, men Sigfrid tog oss fram säkert och fint och väl framme ordnade vi lite mat innan vi gick och la oss.

16:e januari
Dagens två mål var att hitta till/hälsa på Sigfrids mosters man, Story, och sen ta oss till Boston. Vi körde långt ut på landet, genom små byar och hittade rätt mycket snö. Till slut sa GPS:en att vi var framme, och vi hade faktiskt kommit rätt. En kopp te och sen gav vi oss ut på sightseeing, guidade av Story. Vi fick se ett ställe där det tillverkades Maple Syrup, bäverhyddor, flera små orter, vi fick inte se det lokala berget för att det var för dimmigt, men däremot lite stilla snöfall, en fin sjö med mera. Lite allmänbildning fick vi också, som att när en familj byggde ett hus i området planteras alltid sex stycken lönnträd på tomten. De sex kunde nämligen förse en familj med en årsförbrukning av sötningsmedel. Med historier i framsätet, fina rullande vägar och en natt av mardrömmar somnade jag gott i baksätet.

Lagom till solen började gå ner rullade vi vidare mot Boston. Lika jobbigt som det var att hitta runt i Boston trots GPS, lika tacksamma var vi när vi väl kom fram till The Eliot där vi skulle vara under natten. Vi hade valt ett lite bättre hotell för att kunna lägga tiden på varann och vi skulle inte bli besvikna. Vi fick inte bära väskor själva, bilen kördes undan, "I'm happy to inform you that you've been upgraded to a suite", kristallkrona i hissen och en mindre lägenhet när vi väl kom till vårt rum, med en säng bredare än lång. Snacka om att vi kände oss lite malplacerade! Studenterna på lyxhotellet. Men vi passade på att njuta och fnissa åt situationen.

Så här glad var jag över sängen!

17:e januari
Fin frukost på hotellet, men det kändes verkligen jättekonstigt att bli kallade sir och madame. Första stället där det fanns glutenfritt bröd till mig och utöver det massa annat gott, som frukt, ägg, yoghurt, te och så vidare. Jag önskar att det gick att ta luktfotografier, för duschtvålen luktade sockerdricka.

Bilen och bagaget fick snällt nog stanna kvar på hotellet efter att vi checkade ut och vi begav oss ut på promenad i Boston. På fyra timmar hann vi gå över till MIT, titta på massa häftiga hus där, gå över två broar, besöka parkerna, strosa längs Commonwealt Avenue och såklart kramas mycket och prata.

<3

Hm, kan det vara så att det är här arkitekterna håller hus?

Det såg så laglydigt ut från början, men sen, nej

Även om vi båda ser fram emot våra utbyten är det smärtsamt att vara ifrån varann, men vi får försöka se det positiva i det. Ett bättre sista dygn kunde vi nog inte ha haft ändå.

18:e januari
Min inneboende klocka är 03.50, i Sverige är den 9.50. Jag har inte sovit mer än någon timme. Det ljusnar utanför fönstret och jag är bara ett par timmar från Köpenhamn. Det känns rätt overkligt att Sigfrid inte är i lägenheten när jag kommer hem.

Det har verkligen varit fantastiskt att vi har haft de här dagarna ihop. Så värdefullt att ha så mycket tid, få prata om allt vi har på hjärtat, att få se Storrs, att kramas, utforska New York, äta gott och bara få vara.

Men det ska bli skönt att komma hem. Till lägenheten, till min säng även om den kommer vara rysligt tom, till ett land där det faktiskt går att ta sig runt utan att äga bil, där jag heter Lovisa och inte Lorissa. Men det kommer vara tomt. Så himla tomt. Nedräkningen till maj har redan börjat.

13 januari - Empire State Building och Central Park

Dagen började tidigt med frukost on the go, för vi ville komma lagom i tid till Empire State Building för att slippa köa. Det gick mycket bra, vi gick rakt igenom överallt och fick snabbt komma upp och njuta av utsikten!

Mellan det svarta tornet och Chrysler Building ligger hotellet vi bodde på

Och vilken utsikt! Strålande dag, klarblå himmel, tunt brungrått smog-lager och lite kyligt. Vi gick flera varv och beundrade broar, hus och andra saker som gick att se. Lagom tills vi var klara började det strömma till med turister och vi förstod vad som menades med köerna. Tur att vi var där i tid! 

Frihetsgudinnan på håll, idag igen

Nästa sak på att göra-listan var Central Park.

Vi åkte upp till mitten ungefär och promenerade längs "The Reservoir" till den västra sidan, förbi Strawberry Fieds, Imagine-märket och andra vackra platser.

En fin liten fågel som simmade runt i The Reservoir

Med tanke på mitt knä (som trots allt skött sig mycket bra under resan) var halva parken mer än lagom och när vi kom ut i södra änden åkte vi hem och provade om sängen fortfarande var en skön arbetsplats. Det är ju trots allt lite som behöver falla på plats innan Sigfrids registrering i helgen.

Feta och oskygga ekorrar fanns det gott om, precis som utlovat

Lunch åt vi på Hummus Place, vid Central Park där vi som namnet antyder fick testa massa härlig, len hummus på tortilla-bröd. Middagen blev på Bare Burger i närhet av hotellet där jag åt resans hittills godaste hamburgare! Fantastiskt glutenfritt bröd med!

En riktigt bra dag helt enkelt!

Födelsedagen!

Igår firade jag min födelsedag och min och Sigfrids förlovningsdag. Dagen började med att jag väcktes av traditionsenlig äppeldricka (den här gången i lyxvariant dock, god äppelcider i riktiga glas!) och lite sång på sängen! Eftersom det inte bara är min dag utan också vår dag blev det en stunds mys, kramar och fnitter och minnen innan vi masade oss ur sängen för lite brunch à la New York. Blooms Delicatessen fixade pannkakorna och även om jag är skeptisk till konceptet med "tjocka" pannkakor är var det mycket trevligt att se på och något jag var tvungen att testa.

Vi åkte till Times Square för att uppleva den under en söndag och jag vet inte vad som var mest överväldigande, alla stora, blinkande skyltar eller antalet människor. Vårt egentliga mål vara fotobutiken B&H som vi sedan strosade vidare mot. En butik väl värd besöket, enbart för att titta på deras häftiga interntransportsystem. Överallt gick rullband med backar där mina beställningar susade fram och ner till utcheckningen där allt var packat och klart när jag betalade. Skojsigt! 

Efter det tog vi oss längre söderut på ön, till kafét Babycakes. Glutenfria muffins, cupcakes, donuts mm. Tur att de hade mini-donuts så det gick att prova mer än en kaka! Världens raraste personal med!  

När vi ändå var relativt nära tog vi oss till minnesplatsen för World Trade Center. Det var konstigt att på min livsdag besöka en plats som är så kraftigt förknippad med död. Och då inte bara för de som fått sitt namn förevigat i ett gigantiskt minnesmonument mitt på Manhattan.

Vi åkte vidare till Bryant Park, tittade på det stora biblioteket, skridskobanan och julgranen samtidigt som solen gick ner och vi gav varann några extra kramar, för att vi är, och är tillsammans. Efter en lång dag med många promenerade metrar landade vi på hotellet för en stunds paus och ett ombyte från upptäckar-kläder till restaurangkläder.

Kvällens restaurang blev en mysig vegan-restaurang med stort glutenfritt utbud. Vi fick ett fint bord, härlig service (bland annat ljus och massa "Happy birthday and anniversary!") och massor av god mat! Mätta och glada rullade vi hem och somnade lyckliga  och mycket kära efter en dag full av intryck.

Sötare än all choklad i världen <3

Pizza-salladen tar över New York!

Igår (11 januari) hängde vi mest på hotellrummet, men var också ute en sväng och åt pizza på California Pizza Kitchen. Supergoda glutenfria pizzor! Men om ni skulle hamna i New York och det helt plötsligt blivit en grej med "Swedish Pizza-sallad" får ni nog skylla på oss. Personen som serverade oss var pratglad och frågade vad det mest svenska med pizza var och vi lyckades komma på kebab-pizza och pizzasallad. Kebab-pizza föll henom inte i smaken, men pizzasalladen lät intressant, så vi fixade ett recept. Om inte annat blev det nog kökets snackis den eftermiddagen.

Jag med min goda pizza!

Ja må jag leva!

Nu fyller jag år i Sverige! Jag trivs rätt bra med att fylla år, det brukar innebära fest och fest gillar jag! Alla tillfällen att fira är bra! Såhär i en annan tidszon blir det ju extra många timmar fest då grattishälsningarna redan börjat trilla in, trots att det för mig är mer än fem timmar till det är dags!

För att ni ska få fira lite med mig kommer en bild på en ekorre jag träffade i Battery Park.

Första dagarna i New York

Torsdagen blev en fin dag, inte bara på grund av den fina frukoststarten. Efter att vi landat lite i mättnaden bestämde vi oss för att ge oss ut i det fina vädret. Jag ville fota Chrysler Building från bron vid Tudor, Sigfrid skulle skaffa ett amerikanskt SIM-kort, vi ville ha tag i Metro-kort för att avlasta trötta knän och hitta lite bananer och annat snacks att ha vid mat-kris.

Jag fick min bild!

Lunch åt vi på 4Food, ett ställe med hamburgare med hål i mitten. Gott, men lite svårätet! Dock blev vi ytterligare lite piggare av maten och bestämde oss för att utnyttja det fina vädret lite ytterligare. Vi testade våra metro-kort och åkte till Battery Park där vi väntade in solnedgången.

Utsikten över Hudson River

Hittade ett hål i en bro

Frihetsgudinnan, byggnationer och eldbollen

Vi skyndade oss hem, frusna men glada efter en härlig vinterdag i en häftig stad!

Gårdagen bjöd på snöblandat regn och lite gråare väder. Morgonen innebar planerande, men med tanke på vädret bestämde vi oss därför att hålla oss inomhus och gjorde ett besök på gigantiska Macy's. Varken jag eller Sigfrid var väl fantastiskt imponerade. Stort var det i alla fall! Något inte riktigt lika stort är vårt rum, men hela hotellet är så rent och fräscht att det inte gör något.

När rummet är litet sker planeringen över hela sängen

Det är ju min första gång i USA och New York, och jag är förvånad. Förvånad över att en del saker som mest känts som förutfattade meningar verkligen stämmer. Överallt finns soldathyllningar, hälsohets trängs med frosseri på en helt annan nivå än i Sverige, glutenfritt är både jättestort och helt okänt. Trafiken; allt handlar om bilar.

För att få vatten vrider du på endast en kran, flödet är konstant och du reglerar temperaturen genom att vrida (åt fel håll!) som om du skulle öka flödet hemma. Brandbilarna har USA:s flagga fladdrande bak på bilarna (måste ta en bild! Den hänger över alla slangar och måste vara i vägen!), rätt många andra bilar ser ut som enhörningar för att de kör runt med trafikkoner framtill (måste också ta en bild).

Men så finns den andra sidan. Det är så lätt att gilla New York. Det är billigt och enkelt att ta sig fram både till fots och med tunnelbana, i princip omöjligt att gå vilse i och med gat-systemet, folk är hjälpsamma och nyfikna. Och staden, alla människor inklämda på en lite yta, ger den en verkligt speciell känsla! Jag trivs här nu, men jag tror att jag kommer vara rätt nöjd när det är dags att lämna.

One World Trade Center

Morgon ett i New York

God förmiddag från ett soligt New York med klarblå himmel och någon minusgrad!

Resandet gick generellt sett mycket bra igår och 17 timmar efter att vi lämnade lägenheten anlände vi på hotellet. För mig innebar det dock 17 timmar av bananer och två Skyr. Jag kunde inte ana att det skulle vara så svårt att få tag på glutenfritt eller ens någonting att äta på flygplatser/flygplan jorden runt. På Kastrup hade de till och med lyckats ha gluten i maki-rullar! Aja, Skyr på Keflaviks flygplats blev min räddning, återigen.

I natt har vi sovit 12 timmar innan jag vaknade av mig själv och då var klockan ändå bara 8.30. Riktigt härligt! Gick ett kvarter och hittade ett glutenfree bakery med fler glutenfria kakor än jag sett under hela mitt glutenfria liv! Så efter en stor kopp te, grilled cheese, spenat- och fetaostmuffin och en sjukt god chocolate chip cookie är jag mätt för första gången sen jag åkte hemifrån!

New York hittills är precis som på film. Neverending symfoni av ljud; polissirener, byggnadsbuller, AC-system som bullrar och stora SUVar som tutar. Utsikten från hotellrummet är häftigt, vi bor på 16:e våningen. Vi har wifi på rummet, så jag uppdaterar med mer om dagen, hotellet och resan när det inte finns så mycket New York att utforska i så härligt väder!

Utsikten från vårt hotellfönster

Så bär det snart av

Aktiviteten på bloggen har verkligen inte varit hög den här hösten. Har massa halvklara grejer som jag tänkte trycka ut här när jag har lust och ork. Men då blir det nog bra, superhjältar, spabesök, massa bilder jag tagit och lite om livet före, under och efter FS, för att ge er lite att vara nyfikna på.

Men vad som ligger mig närmast just nu är resan som påbörjas i morgon. För de som inte vet ska Sigfrid läsa en utbytestermin på University of Connecticut. För att försöka göra något bra av en situation som såklart både är tråkig och rolig ska jag följa med över på min första resa till USA. Vi ska turista i New York, titta på film på hotellet, kramas massor, äta gott, gå på Broadway, åka till Storrs och titta på universitet och mycket mer innan jag flyger hem om tio dagar. Det är bara det sista kvar att packa, så är jag redo. Resfjärilarna är på plats och kamera-batterierna är fulladdade!

Bilden lånad från Wikimedia Commons

Vi har nästan en vecka i NY, två dagar på resande fot och en kort dag i Boston. Har ni några tips som vi inte får missa?

Med anledning av att Sigfrid är iväg ska min käre bror flytta in på "kontoret", så lite sällskap kommer jag få, men kom gärna och hälsa på under våren! Finns både gästsäng och soffa om du kommer långväga ifrån.

Vi hörs den 18:e!