Bekämpa morgontrötthet med tidigare morgnar?

När hösten smyger fram och slår sina kalla och mörka armar om Skåne blir jag alltid så trött. Det tar flera timmar för mig att vakna och jag har svårt att få i mig frukost och vara produktiv. Det hjälper inte att sova mer, det hjälper inte att sova mindre, jag äter nyttig mat som ska hålla mig pigg, jag tänder starka lampor och så vidare, men trots det spenderar jag förmiddagarna i dvala.

Ser kanske inte fantastisk ut, men är underbar!

Förra veckan bestämde jag mig därför att prova något nytt. Oavsett när jag börjar ringer min klocka 06.20 på vardagarna. Då tänder jag sänglampan och börjar förbereda mig på att vakna. När klockan ringer igen 06.30 är jag oftast vaken och kan rätt lätt kliva upp. Idag började jag dagen med frukostsmoothie. Lika lätt som det är gott, en banan, saften från två apelsiner, en stor bit färsk ingefära och kanel (allt eko) mixas och sen blandar jag bara i lite vatten. Bra sätt att väcka magen och huvudet. Efter det tränar jag. Jag måste ju göra sjukgymnastik varje dag, så för enkelhetens skull ingår det i morgonrutinen. Idag passade jag dessutom på att träna lite mage när jag ändå var igång.

Efter det dusch, ordentlig frukost med mackor och te och en stort glas vatten, lite nyheter och mejl och sen börjar jag plugga. Att vara igång så att jag kan börja plugga effektivt redan klockan 8 (eller ibland lite före) gör att det går att få ihop 8 h pluggtid per dag mycket lättare och rutinen har fått mig att sova tidigare och bättre. Jag får tid över för Sigfrid och vänner på kvällen, men också mina egna saker som jag behöver för att återhämta mig. Att jag kan ägna 1,5 h åt att väcka huvudet utan stress över att jag borde plugga gör mig också mycket mer harmonisk och effektiv under resten av dagen.

Nej, inte superpigg än, men teet är i alla fall gott

Det är lite plågsamt att höra Sigfrid vända på sig och gäspa skönt, men jag har hittills kunnat motstå att krypa tillbaka i sängen. Sen har jag ju bara hållit på några dagar, men jag hoppas att det fortsätter vara lika skönt. Det här känns som en bra rutin att hålla i!

Revolutionär Godtemplarungdom

I tisdags hände något roligt! Då startade nämligen Linus och min idé (mest Linus), Revolutionär Godtemplarungdom, upp! Det är en studentförening, som ska vara en UNF/IOGT-NTO-förening, med stort fokus på social samvaro och drogpolitik. 

Redan på första mötet var det så härlig stämning. Vi fikade, mötade och hade väldigt trevligt! Trots att vi var 15 personer fick alla plats i vårt vardagsrum!

Jag vet inte om folk blev mutade av Sigfrids goda kladdkakemuffins, men hur som fick jag den stora äran och blev vald till ordförande! 

Med all den energi och motivation som finns i gruppen känns det redan nu som om vi har skrivit historia! Det här ska bli så kul! 

Till min kära mor

Jag var på väg att skriva om något helt annat när jag upptäckte att det här skulle bli mitt hundrade inlägg på bloggen. Det är alltid något speciellt, med jämna siffror, och jag bestämde mig snabbt för att jag ville skriva om något speciellt, eller rättare sagt någon speciell.

Rätt länge nu har jag velat skriva ett inlägg om min mamma Ingrid. Min kloka, tålmodiga mamma med det största hjärtat i världen. Och vad passar bättre än att utnyttja det här speciella inlägget till en av de viktigaste personerna i mitt liv?

Det här är min mamma tillsammans med min pappa. Mamma är en av mina absolut största förebilder. Hon är en av de människor som lagt den största grunden för mina värderingar, min människosyn och vad jag tror på.

Hon är stark men snäll, tolererar inte orättvisor och hon vet så mycket smarta saker. Hon har humor och bjuder på sig själv. Hon är skicklig på vad hon gör och delar gärna med sig av sina kunskaper. Trots att livet ibland är tufft och jag, Jonatan och pappa inte är de trevligaste, mest stöttande personerna i alla situationer tycker jag att hon sällan låtit det gå ut över oss. Mamma gråter för fina saker. Jag tänkte att jag inte skulle bli sådan, men det smyger på mig och varje gång det händer ler jag inombords och tänker på mamma, hur mycket jag saknar henne.

Vänner har alltid varit välkomna att komma till oss och äta och Sigfrid blev snabbt en del av familjen, mycket tack vare mammas självklara och öppna inställning. Jag minns när jag skulle åka på min första kongress som UNF:are och mamma fångade upp mina vänner som själva inte har föräldrar inom rörelsen och sa åt dem att de kunde tala för sina föräldrar att de gärna fick ringa mamma och fråga vad det innebär med kongress så att de också skulle kunna få åka.

Tack mamma för att musiken alltid fått vara del av mitt liv. Tack för alla mil du skjutsat mig till och från saker. Tack för alla plåster du plåstrar, kramar jag fått och tårar du torkar. Tack för att du alltid har varit nykter och närvarande. Tack för att du fortsätter med äventyr och utmaningar och låter dig själv växa som människa. Tack för att du uppmuntrar mig när livet är tråkigt. Tack för alla gånger du litat på mig och låtit mig försöka själv.

Jag är vuxen nu, och även om jag alltid kommer vara ditt barn, kan jag nu hjälpa dig när du har en dålig dag. Jag vill fortsätta göra dig stolt. Jag vill vara lycklig och tacksam, så att du kan få vara detsamma. Vi hjälps åt, för det är vad familj gör. Jag bär dig och du bär mig. Och jag hoppas att jag aldrig kommer ta dig för givet!

Det finns så mycket mer jag skulle vilja skriva, så många roliga, fantastiska historier, så många fina ord andra sagt om dig, men jag hoppas att vi ska prata om det när vi ses eller ringer varann istället. Så jag sammanfattar istället med:

Mamma, jag älskar dig!

Bild lånad av Adrian Manucheri, från 2009