Känner mig avgången

Ledamotsvalen är inte klara än och kongressen är inte stängd och protokollet inte justerat, men efter den fantastiska avtackningen är jag till slut beredd. Jag känner mig ledsen men jag klarar mig nu. Jag kommer gråta mig till huvudvärk och lätt vätskebrist under dagen, men det är av lycka över alla fina fina minnen. Alla känslor tumlar runt i mig samtidigt som någonting i mitten är lugnt och stilla.Och det är så skönt.

Det kommer hugga till i mig, när jag ska redigera min twitter-bio, min facebook-profil, byta blogg osv. Men jag är lugn. Och jag är rätt nöjd.

För jag har avgått nu. 

Ready or not

Väskan packad. Naglarna målade. Mejlen trippelkollade. Blommorna vattnade. Fjärilar i magen. 

Det kan bli kongress nu. 

Stugan igen

Förstår ni varför jag älskar det här stället?

Instagramveckan

 Veckan började med att S skulle lämna Lund. Det är intressant hur lätt det är att vänja sig av med distansförhållande och hur jobbigt det kändes att vi skulle vara ifrån varann i två veckor. 

 

Fick äntligen ge mig ut och springa utan längdbegränsning! Skön runda på fem kilometer och slog flera rekord! Heja att ha fått en bra löpstil!

 Jag tog mig i kragen och hängde till slut upp vår fantastiska fotovägg. Resultatet blev bättre än jag någonsin kunnat gissa! 

Jag träffade den tredje av fyra blivande gruppkamrater i TM15:s  grupp 8. Fick ett nytt favoritcafé på köpet!

Plockade fläder från buskarna på vår innergård! Lyx!

Åkte hem-hem. Upptäckte att jag hade saknat skogen.

Hittade äntligen en gul klänning, hoppade i varma vattenpölar och började ta tag i allt jag behövde göra.

Mamma och pappa är söta när årliga kortet framför rhododendron skulle tas.

Hittade motsvarande bild från -93. 

Bortvald

Om en vecka åker jag till kongressen, och nu när huvudvärken lättar tar min dramatiska ådra i. 

Om två veckor är jag bortvald. 

Alltså inte bortvald som i aktivt "vi vill inte ha dig", men det går ju inte att komma ifrån att när en ny styrelse väljs så har genom ett val "min" styrelse valts bort från sin post. För skulle det inte bli något val är det ju fortfarande vi. Sålänge. 

Jag gläds med dem som förväntansfulla skriver om sin väntan på samma val som jag lite fruktar. Men samtidigt gnager det i mig att det kommer vara min grupps död, som (ytterst odramatiska) Lina brukar säga. 

Folk säger "men du skulle ju kunna omkandidera om du nu kommer sakna det så mycket?"! En sak är säker. Det skulle inte bli samma sak med en ny styrelse. Det skulle antagligen vara fantastiskt och minst lika bra, fast på andra sätt. Och det skulle inte vara samma sak. 

Den här första gången var som första kärleken, eller första gången jag åker en berg- och dalbana, eller att hoppa ur ett flygplan. Att inte veta vad som väntar och att handlöst kasta sig ut i upptäcktsresan och utmanandet av mig själv. 

Varför känns det så jobbigt? Varför det är så svårt att släppa taget? För att det har varit så roligt? För att det har utvecklat mig långt bortom vad jag ens kunde drömma om? För att den här gruppen är som en stor liten extra, ytterst konstig familj? För alla platser jag sett och alla människor jag träffat? Jag vet inte. Men jag vet att det kommer göra ont och vara vackert nästa vecka. Och att jag kommer gråta, men det är okej. 

Sommarlov

Jag har det rätt gött just nu. Det här med sommarlov är skönt! Ett gäng dagar i Lund, med fix och fikor, träning och produktivitet, sol och avslappning och massa bra musik. Som jag tänkte dela med mig av! Den här har alla nyanser av sommaren (precis alla jag känner själv, fest, glädje, avslappning, vemod, avsked och nystart), plus en fin video från Grebbestad!



Nu är jag hemma i Alvesta. Träffar vänner, umgås med familjen och förbereder mig inför nästa vecka (plus en dag). Det är mycket som behöver förberedas, både rent praktiskt och mentalt. Jag är glad och ledsen, upprymd och vemodig. Nästa låt är enbart för den mest fantastiska pianoslinga jag vet just nu!


Men nu ska jag nog passa på att utnyttja hällregnet till att somna! Om det bara kunde åska lite också!

Senaste två instagramveckorna!

Blev ett litet hopp här på grund av intensiva veckor före och efter tentorna. Men här kommer mina två senaste veckor på instagram.

 

Tentaplugget gick segt, kanske inte så konstigt när det var 26 grader i lägenheten och strålande sol ute?

 Så var det äntligen här, sommarlovet! Trött men lättad!

 Firade med grill och alkoholfritt!

 Dagen efter var det skjutning i Arild, först grill och chill! Här med Carl och Kim.

 Vi sköt ute från piren, riktigt fint!

 Samhället, massa fina hus, men som visade sig vara sommarhus mest?!

 Jag målade naglarna och drog till Göteborg.

 Blev försenad (men lycklig) i kollektivtrafiken tack vare Regnbågsparaden!

 Åkte hem och hade sista utskottsmötet med Drogpolitiska utskottet, Jenny gör alla strålande glada!

 Lyxade med riktigt god middag, på restaurang som klarade EBU:s krav!

 

Gjorde min första TM-läxa och skrev ett brev till mig själv.

 

 

 Mer TM. Picknick och brännboll! Hög sommarlovskänsla!

  Körde gokart, hade riktigt roligt och har träningsvärk i hela kroppen idag!

Feministnykterist, javisst!

I tisdags hade drogpolitiska utskottet sitt sista möte. Vi träffades hos Alina, fixade det sista med överlämningsdokumenten, blåste såpbubblor och skrattade. Utskottet har varit så himla bra och jag är så stolt över vad vi har lyckats med!

Som belöning gick vi på restaurang, ett meze-ställe i Saluhallen i Lund. Vi åt tills vi höll på att spricka och pratade om ditten och datten.

Vi pratade om varför en engagerar sig i sånt som en tycker är viktigt, men kanske inte absolut viktigast i världen. Kanske för att en just då är rätt person på rätt plats, att det går att göra mycket större skillnad i det en gör just då och att tiden kommer för de andra frågorna. Spännande, kanske något att fundera över när jag funderar vad jag verkligen vill lägga min tid på.

En annan sak vi diskuterade var frågan som Linda ställde, vad vi skulle välja, om alternativen var en helt drogfri eller jämställd värld. Vi resonerade på olika sätt. Några tyckte jämställd, för att det skulle påverka så mycket annat, bland annat drogkonsumtionen. Jag kunde inte riktigt bestämma mig. Båda känns så långt från verklighet att jag har svårt att föreställa mig hur det skulle vara. För att inte tala om hur viktiga båda känns för mig! Till slut valde jag ändå (med stor tvekan) en drogfri värld, då strävan mot en jämställd ändå redan finns på ett annat sätt än den drogfria och jag tror att den har större chans att bli till genom de rörelser som finns. Men helst skulle jag slippa välja och ta båda!

Det är dock väldigt intressant att tänka på hur de hänger ihop och hur de skulle påverka varann. Hur genus blir så himla oviktigt (för många) när folk är fulla. Hur förväntningar på kön bestämmer vad en ska dricka, vem en "blir" som full och vad som är okej. Hur inställningen till allt det här skulle ändras i en helt jämställd värld.

"Feministiskt" Drinking Game

Vad skulle du välja och varför?