Knappt en timme efter att jag hade blivit vald på kongressen fick jag frågan "Jaha, hur känns det att ha blivit fienden nu då?". Jag blev alldeles ställd. Jag vet att det genom tiderna har funnits kritik mot FS, men att redan då, innan vi ens hunnit göra något tala om för mig att jag hade blivit fienden gjorde mig arg. Att det jag inte ens hade hunnit börja göra, dömdes, för den post, de själva hade valt mig till.
Det har fått mig att börja tänka på öppenhet. Vad öppenhet är. På vad jag menar med öppenhet.
UNF är en organisation där medlemmarna och föreningarna ska dra det stora lasset. FS kan klura på strategier och medel för att nå målen, men i själva verket ska inte det stora jobbet göras där. Men om saker ska hända på det viktiga planet måste informationen gå fram. Snabbt, tydligt och utan prestige.
Många UNF:are som jag har pratat med tycker att det finns ett tydligt "vi och dem"-tänk, att det är ett stort steg mellan medlemmen och FS och att FS spär på det. Men de personer, som sa att jag hade gått över till den onda sidan och blivit fienden, är det inte de som kanske gör att det lever kvar? Jag har ju inte hunnit göra så mycket för att leva upp till det ännu.
Jag vill inte att någon skall känna sig överkör, förbisedd, eller på något vis arg efter ett möte med mig (okej att vi kanske har delade meningar, men inte på grund av hur jag behandlar hen). Men jag förstår också att det är svårt att inte missa något när vi är så många. Min hjärtefråga kommer vara att knyta samman UNF, från att folk tror att det är något spetsigt, hierarkiskt, till en mer rund, gosig boll där alla känner att de är lika viktiga. Planering är viktigt, men man kommer ingenvart utan genomförande. Därför, är alla, utan undantag, lika viktiga i UNF.
Jag vill jobba via den här bloggen, jag vill jobba på facebook och twitter, det går att ringa/sms:a mig (073-4041562), det går att mejla (lovisa@unf.se), jag vill påverka mina vänner i FS och på så många sätt mer som jag kommer på, ska jag jobba för ett UNF där alla känner sig involverade och delaktiga.
Ni får kalla mig fienden, men bara när jag förtjänar det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar