Dansar tills det stänger

Så var skolan igång igen. Det är härligt att träffa all klasskamrater igen och nollningen har varit härlig! Fina, engagerade personer som har gjort det till en upplevelse för sig själva och för mig! Linjär algebra verkar skoj och jag hoppas att termodynamiken snart når mig med.

Utöver nollningen har jag de senaste dagarna jobbat på en kommunikationsplan tillsammans med Linda E. Det ser så proffsigt ut med bilagemallar, även om jag inte är så proffsig än. Jag hoppas att FS blir nöjda med den och att vi kommer bli bäst på att kommunicera!

Jag har också börjat prata med ordentligt med mina fadderdistrikt. Jag pratade en rätt lång stund om dittan och dattan, med Simon, distriktsordförande i Örebro. Senare ikväll får jag förhoppningsvis också prata med Emelina, Blekinges coola DO! Faddringen är kanske en av de saker jag mest ser fram emot!

Än så länge funkar det bra att kombinera skola och UNF, jag känner mig effektivare och lugnare än förra året, vilket är jätteskönt! En lagom dos party gör det inte sämre, igår dansade jag tills festen tog slut på en riktigt rolig sittning med skolan! Så här kan jag nog fortsätta ha det! :)

Emil Jensen och engagemang

"Jag bryr mig inte" - träffar som ett hårt slag i magen eller ett smetigt, påklistrat "jag bryr mig" som träffar mig i ansiktet som fisljummen alko-öl och klistrar sig kvar och luktar illa. Vilket är värst? Det pratade Emil Jensen om på sin konsert på Malmöfestivalen i söndags. Om de där små sakerna som gör skillnad. Hur det känns när man känner att någon bryr sig, utan att ord behöver uttalas. Om vikten av att engagera sig och att våga och orka trots att man stämplas med negativt laddade ord.

Så länge jag får fortsätta engagera mig, ansluter jag mig med glädje till Emils "pretto-ghetto", så länge jag får fortsätta brinna för att göra världen bättre.

Jag kommer fortsätta lyssna på "Inte vackrast i världen" och tänka på alla människor som får mig att orka vilja mera. Som får mig att må bra och växa. På alla fantastiska stunder jag har haft med UNF. Och jag kommer längta efter nästa Emil Jensen-konsert!

Kansliet och skönsång

Idag har vi haft klämma/känna med kansliet. Dennis, Felicia, Terese, Elma, Alva, Linnéa var och hälsade på (Astrid har ju varit med hela veckan) och vi har jobbat på att lära känna varann, diskuterat kommunikation och vilka resurser som finns. Vi avslutade dagen med tävlingar och det var många skratt. Jag känner mig dock rätt trött, att ta sig igenom grupp-processen är rätt tungt och det är så stora mängder information som hela tiden ska tas emot, så jag var tacksam när vi slutade dagen förhållandevis tidigt idag. Hann få till ett samtal med Sigfrid (min fästman/sambo) och det var skönt att få vädra lite känslor.

Jag försökte under dagen prata kommunikation utåt, men tror jag får upprepa det. Även om mina frågor lite kastades bort tror jag på responsen att de är viktiga och jag kommer fortsätta tjata om vad vi förmedlar för attityder. 

Vi har också idag fattat våra första riktiga beslut. De rörde traktamenten och ersättningar och det var spännande hur den gemytliga gemenskapen snabbt byttes till professionalism. Lite tvära kast, men jag tror att vi var under rätt stor tidspress.Eric har också fyllt 19 under dagen, vilket firades med ballong och fantastisk o-skönsång, men den var hjärtlig!

En händelserik dag alltså! Som alla de senaste... och kommande! Tentavecka kommer nog kännas lugnt efter det här!

Tyngre dag

Idag har varit en tyngre dag. Vi har gått igenom livslinjerna, jobbat med kommunikation och gruppen, lärt känna varann bättre för att sedan avsluta med lite "folkrörelse" alltså lagidrott och efterföljande bastu.

Det har sagt många tänkvärda saker och jag tycker att det är ett väldigt roligt experiment att sätta så många ledare tillsammans. Lite konflikter, men det mesta kan lösas med kommunikation.

Dagarna är långa, upp till 8 och tillbaka på rummet vid 00.00. Jag har pratat mycket om Sigfrid, men tyvärr inte så mycket med honom.

I morgon blir det lära känna kansliet och lite faktiskt arbete, samtidigt som gruppens faser fortsätter att utvecklas. Intensivt, spännande och utmattande!

Utmattad, ohämmad entusiasm

Det har varit en lång och händelserik dag! Jag sov fruktansvärt dåligt, vaknade spänd, nervös och förväntansfull. Dagen började lite mjukt med Tollare-frukost, genomgång av veckan och ifyllande av diverse listor. Hela gänget samlat och alla verkade lite nervösa, men peppade.

Så kom Espen och de konkreta övningarna började. Fyra-fälts-teckningar, kommunikationsövningar (bygga duplo och mordgåtor), PAEI-test (jag fick 3 på producerare, 3 på administrerare, 3 på entrepenör och 9 på integrerare, lite skillnad från för några år sen!), teori om grupper (Johari fönster och feedback) och sen (och kanske roligast av allt) spelet orangino. Jag ska definitivt köpa det, vore fantastiskt roligt att spela med familj och nära vänner!

För att avsluta kvällen fick vi en läxa till nästa morgon och det var att rita en livslinje. Jag förundrades, mindes och gladdes åt de olika epokerna i mitt liv. Hur det svänger fram och tillbaka och vad jag redan har hunnit uppleva.

Jag längtar massor till i morgon!

Framme på Tollare

Försenad, med huvudvärk och mycket trött landade jag på Tollare. Men vad gör det när man möts av vänner! I morgon börjar det, kan inte riktigt vänta. Tänker på samma sätt som kvällen före julafton när jag var liten. "Men om jag går och lägger mig nu och somnar tidigt, då blir det ju i morgon snabbare!". Dags att bädda sängen med andra ord!

Ps. Det syns vart designen är påväg, men den är inte riktigt klar än

Arbetsvecka

I morgon, i morgon. Då går tåget till Stockholm. Arbetsvecka med nya förbundsstyrelsen (FS). Själva arbetandet börjar inte förrän tisdag morgon, men jag åker tidigare.

Jag är nervös, kan man lugnt säga, trots att jag känner de flesta. Men jag är samtidigt väldigt peppad och inspirerad! Jag hoppas och tror på en spännande vecka med många intressanta diskussioner, möten och idéer.

Fienden? Och en rund, gosig boll

Knappt en timme efter att jag hade blivit vald på kongressen fick jag frågan "Jaha, hur känns det att ha blivit fienden nu då?". Jag blev alldeles ställd. Jag vet att det genom tiderna har funnits kritik mot FS, men att redan då, innan vi ens hunnit göra något tala om för mig att jag hade blivit fienden gjorde mig arg. Att det jag inte ens hade hunnit börja göra, dömdes, för den post, de själva hade valt mig till.

Det har fått mig att börja tänka på öppenhet. Vad öppenhet är. På vad jag menar med öppenhet.

UNF är en organisation där medlemmarna och föreningarna ska dra det stora lasset. FS kan klura på strategier och medel för att nå målen, men i själva verket ska inte det stora jobbet göras där. Men om saker ska hända på det viktiga planet måste informationen gå fram. Snabbt, tydligt och utan prestige.

Många UNF:are som jag har pratat med tycker att det finns ett tydligt "vi och dem"-tänk, att det är ett stort steg mellan medlemmen och FS och att FS spär på det. Men de personer, som sa att jag hade gått över till den onda sidan och blivit fienden, är det inte de som kanske gör att det lever kvar? Jag har ju inte hunnit göra så mycket för att leva upp till det ännu.

Jag vill inte att någon skall känna sig överkör, förbisedd, eller på något vis arg efter ett möte med mig (okej att vi kanske har delade meningar, men inte på grund av hur jag behandlar hen). Men jag förstår också att det är svårt att inte missa något när vi är så många. Min hjärtefråga kommer vara att knyta samman UNF, från att folk tror att det är något spetsigt, hierarkiskt, till en mer rund, gosig boll där alla känner att de är lika viktiga. Planering är viktigt, men man kommer ingenvart utan genomförande. Därför, är alla, utan undantag, lika viktiga i UNF.

Jag vill jobba via den här bloggen, jag vill jobba på facebook och twitter, det går att ringa/sms:a mig (073-4041562), det går att mejla (lovisa@unf.se), jag vill påverka mina vänner i FS och på så många sätt mer som jag kommer på, ska jag jobba för ett UNF där alla känner sig involverade och delaktiga.


Ni får kalla mig fienden, men bara när jag förtjänar det

Ny blogg för ett nytt uppdrag

Hej.
Jag heter Lovisa, jag är 21 år, nyvald ledamot i Ungdomens Nykterhetsförbunds förbundsstyrelse. Tanken är att jag ska kunna blogga här om alla mina tankar kring detta uppdrag. Jag vill kunna bolla idéer, sprida information, vädra åsikter och tankar, öppna upp för diskussion och framförallt visa vad vi gör.

Bloggen är under konstruktion (min käre bror håller just på att förverkliga mina designidéer). Stå ut, snart blir den jättefin.