En dröm

Med risk för kliché-kavalkad. Men ändå så viktigt. Jag har börjat drömma! Det är mer eller mindre realistiska saker, men jag börjar ändå önska saker om min framtid! Och jag ska göra vad som ligger i min makt för att uppfylla dem!

En sån sak är att jag just nu är väldigt sugen på att göra min master på TM, Technology Management, vid LTH. Kurser som kompletterar min utbildning, som satsar på mig och min utveckling. Sånt jag är förvånad över att vi inte får lära oss om på LTH. Att jag dessutom kan läsa precis de kurser jag är mest intresserad på den Eko-specialisering jag hade tänkt läsa och att dessa rent innehållsmässigt passa utmärkt med de kurser som går på TM känns nästan lite för bra för att vara sant. Nu när jag har börjat drömma är jag livrädd för att inte komma in och funderade ett tag på att inte söka för att slippa bli besviken. Men nej, det här är som gjort för mig.

Jag får fortsätta med de saker som har utvecklat och utmanat mig mest i mitt FS-arbete och kan förhoppningsvis ta med mig det även till arbetslivet. Jag är spänd, förväntansfull och skitskraj. Hur skulle jag passa in? Skulle jag klara det? Det skulle verkligen vara en utmaning. Men jag har ju tagit mig an sådana förut och lyckats. Läste ett citat någonstans som jag tycker passade väldigt bra in här. "If your dreams don't scare you, they're not big enough". Och jag är lite rädd. Men mest taggad. Jag menar, en av deras ledord är ju "Achieve dreams".

Jag ska ge det allt jag har. Jag är medveten om att det bara finns 20 platser och att de som söker är minst lika bra som jag på vad de gör. Men jag ska ge det allt jag har och lite till. Om de inte väljer mig är det deras förlust. Och en stor sådan.

Låt mig presentera, en blivande superhjälte!

Idag är en fin dag! Solen skiner, jag är sådär genomglad, så där så det värmer hela vägen in i kroppen och lyser igenom på andra sidan. Det finns många anledningar. Solskenet som värmer på ryggen här där jag sitter och pluggar, två veckor påsklov (som i och för sig kommer spenderas med mycket plugg, men där jag också ska passa på att njuta ordentligt och göra sånt jag länge velat göra), att jag ska träffa hela familjen om några dagar och åka till stugan, att jag har hittat en riktning för mina studier (vad jag vill göra och bli helt enkelt), att fina vänner ska gifta sig och att det har gett mig och Sigfrid förtroendet att få spela på deras bröllop, men det finns en sak som står ut.

Jag har fått veta "vad som är fel på mig". Nu tänker jag inte på vad som har gått snett i huvudet, alla andra sätt jag inte följer mallen på eller liknande, utan vad som har gjort mig trött, ledsen, deppig och illamående. Som har förstört dagar och nätter, livlust och spontanitet. Som vad orsaken bakom det här blogginlägget. Jag är glutenintolerant!

Jag har vetat i två veckor nu. Första veckan skulle jag vara iväg och kunde inte styra över maten, så jag dedikerade den till en "ät allt jag tror att jag kommer sakna"-vecka. Pizza, pasta, falafelrulle, isterband, bakverk, sega kakor, nybakt bröd, mm (jag har senare upptäckt att bara man lägger ner lite tid och lagar själv så går det mesta fortfarande att ordna). All gluten jag fick i mig var ju dock inte så roligt, och hjälpte nog till så att jag inte kommer sakna "allt det där" så mycket. Nu har jag ätit glutenfritt i en vecka, och det är rätt fantastiskt hur mycket bättre livet känns vara av att inte gå runt och må dåligt jämt. Jag har till och med kunnat hantera uppgivenheten som normalt sett uppstår när pollenallergin börjar!

Det kommer ta ett tag innan jag är helt frisk. Magen ska läka och jag "ligger back" på näring, vitaminer och mineraler. Men jag mår så mycket bättre. Och som någon undrade; kommer du bli en supermänniska nu då? Jag har ju trots min situation presterat en hel del, hur blir jag då som frisk? Förhoppningsvis gör jag samma som innan, men med energi över till att ta hand om mig själv och dela med mig till de som behöver! Jag vet ju inte vad "normalt" är. Men jag ser fram emot att upptäcka.

Peppmusik på hög volym, solsken i ansiktet, solglasögon under förmiddags-cykelturen, vårblommor som små färexplosioner i vintersvarta rabatter och självförtroende i massor! Vissa dagar är det lätt att vara glad!

Pigg är en överdrift, men glad!

Näst sista FS-mötet

Sitter på ett X2000 från Stockholm ner mot Skåne igen och solen värmer faktiskt genom rutan. Det kanske blir sommar ändå? Det känns faktiskt som att det kommer vara väldigt snart. Det är nämligen bara ett FS-möte kvar innan kongressen (NEEEEEJ!). Det känns tokigt att det snart är slut. Jag är inte alls förberedd! Jag är inte minsta lilla alls okej med det än!

Men det börjar kännas som att det ändå kommer ske på riktigt. Under helgen har vi nämligen behandlat massa bilagor som ska bli handlingar på kongressen och som ska kluras på nästa helg när det är kongressförfest. Som sagt, helt tokigt att det snart är sommar och kongress.

Vad har vi mer gjort i helgen? Jo utöver manglande av handlingarna (det var lite tajt tidsmässigt i helgen på grund av riktigt bra ideologiska diskussioner) så har Juventes styrelse hängt med oss på kansliet och haft möte med! Ett äkta fellesmöte alltså! Vi har diskuterat våra organisationers styrkor och svagheter, känt igen oss och tipsat varann. Mycket trevligt!

Vi har diskuterat den fruktade FS-showen (ni som var på kongressen minns kanske hur fantastiskt och strålande urusla vi var på dans och rörelse när vi var koordinerade av den duktiga valberedningen på kongressen 2011, så ha inte för stora förväntningar på oss när vi ska göra nått själva), och bilden på Linda och Vidar speglar väldigt fint stämningen i rummet.

En tur till Klubb Sobeer hann vi också med, en ginger beer (Nya Zeeland på flaska för mig <3), lite dans och fina pratstunder. Jag träffade bland annat EVS-volontären Stefan och andra fina vänner! Trevliga samtal som gjorde kvällen lite längre än planerad.

Så det är med mycket sömniga och lätt ångestfyllda tankar jag sitter här på tåget. Jag längtar redan efter majmötet, med nattförhandlingar, rörelsegemensamma luncher, och summerande söndag, samtidigt som det känns som jag önskar att den aldrig kommer, för det innebär ju att det är sista FS-mötet för mig tillsammans med alla underbara vänner jag sitter med i FS. Jag vill aldrig att det ska ta slut.

För det är ju så galet roligt