Familjemys, pepparkaksdeg och Stockholmsvisit igen

Så var det helg igen. Veckorna rusar på som vanligt och snart är det väl tentaperiod igen. Men just den här helgen har hittills  varit väldigt bra. Jag fick tyvärr hoppa över aktionshelgen för mitt tillfrisknandes skull, men valde att istället åka hem hem. Så efter att skolan slutade i fredags hoppade jag och Sigfrid på tåget mot Alvesta. Även om jag är väldigt glad över att ha en egen lägenhet, egna rutiner och så vidare, så är ju villan jag växt upp i alltid en annan dimension av hemma.

Det har blivit mycket prat, slappande i soffan och värdefull tid med mamma och pappa (och även lite provsmak av pepparkaksdeg!). Extra roligt var att även lillebror och Linn var hemma i helgen, så har även haft någon att retas med! Jag tror att det här var precis vad jag behövde för att orka mig igenom vad som återstår av terminen. Plus i kanten var att jag hittade två fina adventsljusstakar från 40-talet på en loppis, så nu ska det bli ljust och fint i lägenheten, för att ytterligare höja energin så att vi orkar fram tills jul!

Det finns såklart mycket att skriva om, och jag har många utkast som ligger och väntar, men eftersom jag i morgon ska hoppa på första tåget till Stockholm antar jag att det är bäst att sova nu. Jag ska göra något som jag inte är så glad i , en tur och retur till Stockholm på samma dag. Anledning: POP-möte. Att det blir en så lång resdag beror på att alla andra i utskottet är på aktionshelgen, precis som jag också skulle ha varit. Det blir alltså några fler timmars restid än mötestid, men även om det inte var så länge sen jag gjorde det sist tror jag tack och lov att det dröjer rätt länge tills nästa gång. I morgon är dock ett roligt möte. Vi ska planera genomförandet av alla projekt som vi äskade och fick pengar för! 2013 kommer bli ett fantastiskt år och jag har bara en sak att säga: Håll i er Sverige, för här kommer UNF!

Budget-FS - tufft möte, bra resultat!

Bonus! Lyssna på den här medan ni läser!

Det här har varit en intensiv vecka! I måndags hoppade jag på ett nattåg mot Stockholm, för en heldag för att försöka jobba fram en nationell fråga till Ett bra uteliv. Det var en spännande dag och jag kände mig bitvis så sanslöst stolt över vad projektet är, redan nu, jämfört med vad vi fick överlämnat till oss för lite mer än ett år sen. Det fanns såklart saker vi behövde fundera mer på, och jag lärde mig väldigt väldigt mycket spännande saker om påverkan! Jag kom hem sent på tisdagen, uttröttad men glad!

Grått väder, men fantastisk plats!

Så i fredags var det dags igen! Efter skolan skyndade jag mig ner till stationen och hoppade på tåget som skulle ta mig mot Göteborg och vår fantastiska folkhögskola Wendelsberg. Det var ju november-FS, alltså budget-FS och det var mycket som skulle behandlas. Dels "det vanliga", rapporter från alla förbund i organisationen, från utskotten och från kansli och arvoderade, sen lite småsaker att diskutera, som arbetsgrupper som ska ta fram dokument som arbetsplan och fältkonsulentsystem till kongressen, men sen kom det viktigaste. Budgeten.

Många siffror att hålla reda på!

Kongressen sätter ju en budget på just kongressen, men FS justerar alltid lite på november-FS, dels efter vad som har hänt och vad som har gått åt och vad som förväntas kosta mer eller mindre beroende på ändringar i organisationen, men också för utskottens projekt. Förra året var det många äskningar, som alltså är när utskotten ber om pengar till ett projekt, av väldigt varierande kvalitet, men i år tyckte jag att det var mycket svårare, då det var mycket högre kvalitet. Är du nyfiken på alla projekt vi diskuterade så kan du hitta dem här. Om ett tag kommer även protokollet från mötet upp där det går att se vad vi kom fram till och bakomliggande diskussioner. Är det något som du efter at ha läst protokollet fortfarande undrar över så går det jättebra att fråga mig!

Vi åkte in till Göteborg på lördagen, och så här fint var det att titta på Liseberg!

Efter den här helgen kommer det kännas som semester att komma tillbaka till skolan, men jag är samtidigt peppad och glad för alla fantastiska projekt som ska genomföras under 2013 och över att ha fått träffa de fina fina människorna som faktiskt utgör UNF:s förbundsstyrelse!

Vi mötade på tills klockan närmade sig midnatt, så ja, vi är så trötta som vi ser ut att vara!

Ett extra tack till PB:arna som lagade fantastisk mat till oss fredag kväll och lördag lunch! Det var riktigt, riktigt gott!

En vy genom tågfönster, något jag är rätt van vid. Men tyckte att det var fint att det blev sol när vi åkte!

Livspussel och nattåg

Helgen spenderades på Öland, där huset nu börjar bli så klart att vi flyttade in de första möblerna! Riktigt, riktigt roligt! Skönt också att bryta av plugget och stillasittandet med en helg med fysiskt arbete och mycket frisk luft. Det kan jag behöva inför veckan som kommer!

Ikväll hoppar jag på nattåget mot Stockholm. I morgon ska jag nämligen en nationell fråga utarbetas till EBU! Det blir full dag innan jag kastar mig på tåget mot Lund vid 17-tiden igen och landar ungefär ett dygn efter att jag åkte. Det är tur att jag själv kan bestämma hur mycket av mina lektioner jag går på så att jag faktiskt kan göra sånna här dagar, men samtidigt måste jag ju nån gång ta igen det jag missade. Lång dag idag och lika lång på onsdag gissar jag.

Jag hinner få någon vanlig dag till, innan det på fredag är dags att hoppa på nästa tåg till November-FS! Det blir en tuff men rolig helg, det är ju viktiga, svåra och roliga frågor vi ska diskutera, nämligen, vilka av alla fantastiska projekt som UNF ska jobba med 2013, budget och kongress, mm. Jag är riktigt taggad!

Men nu är det bäst att jag fortsätter att plugga så jag hinner vad jag ska den här veckan!

UNF:s idédebattsblogg!

Det här är ju inte direkt några nyheter, men kanske dags för en påminnelse; UNF har dragit igång en idédebattsblogg! Jag tycker att DU ska gå in och läsa, kommentera, hålla med, absolut inte hålla med och komma med just DINA viktiga inlägg! Så, på en gång, hoppa iväg till idédebatts-bloggen och börja skriv!

Något riktigt läsvärt

Jag har länge läst Fredrik Backmans blogg. Skruvat på mig när han hyllat öl. Gråtit av hans underbara beskrivningar av sitt barn, för att inte tala om hur mycket jag har längtat efter egna. Skrattat så jag höll på att dö när han skriver om äventyr med sonens leksaker (bara läs rubriken, "Får får lamm, far får flipp", kan ju inte vara annat än succé!).

Men så för ett tag sen skrev han kanske den bästa texten någonsin, som publicerades i Café. Den är lång. Men läs den. Det är värt det.

Fantastiska ni

I snitt har jag 40 läsare per inlägg på min blogg. Inlägget jag la upp i lördags har nu 541 visningar. Det är helt sanslöst. Vad som dock är ännu viktigare för mig är alla fantastiska kommentarer jag har fått. Karl-Kristoffer lyckades sammanfatta mitt beslut väldigt väl, på fyra meningar.

"Jag kommer att tänka på såna där säkerhetsgenomgångar på flygplan. De säger ju alltid att om de där syrgasmaskerna kommer ner ska man sätta på sin egen innan man hjälper någon annan. Om man svimmar av syrebrist är man ju inte till mycket hjälp.

På samma sätt här: Att köra slut på dig själv vore varken bra för dig eller UNF."

Idag fick jag reda på att jag har stressrelaterad magkatarr och fick på så vis ytterligare vatten på min kvarn. Jag tror att det blir väldigt nyttigt för mig att släppa det här efter sommaren. Men det blir liksom lättare när jag fick besked om att jag medicinskt inte mår lysande heller.

Men vad jag egentligen ville säga: Tack alla för stödet, alla uppmuntrande ord och kommentarer!Jag grät många gånger under lördagen av tacksamhet, för alla fina vänner och alla fina ord.

Men sätt dig nu ner och tänk efter själv. Tänk på säkerhetsgenomgången. Ta hand om dig själv! Kram!

Jag har något viktigt att berätta

Du kanske rycker på axlarna. Men det här var ett riktigt jobbigt beslut för mig. Riktigt riktigt jobbigt. Och jag vill berätta.

Jag ska inte omkandidera till förbundsstyrelsen vid nästa kongress.

Varför?
För att ett skrikigt barn alltid hamnar på andra sidan väggen när jag väljer tyst kupé.
För att jag aldrig förstår något när folk pratar om nya filmer.
För att personalen på Burger King utanför Lunds station känner igen mig.

Nej, ärligt talat så handlar det först och främst inte om det.

I början av hösten sa en mycket klok person till mig att det är okej att känna efter. Att det är helt okej, och rent av korkat att inte, prioritera sig själv. Jag viftade bort det som vanligt, men när jag senare på kvällen låg och inte kunde sova snurrade tankarna. Hur mår jag egentligen?

Jag bröt ihop och grät i tre dagar. Jag mådde inte så bra, men jag tryckte alltid bort det, jag hann ju ändå inte vara sjuk eller må dåligt eller vara lågpresterande, så det var ju bara att strunta i, men nu gjorde jag det inte. Och det var läskigt men skönt. Jag konstaterade att en civilingenjörsutbildning och ett förtroendeuppdrag egentligen kanske var lite mer än jag hann. Jag upplevde inte att jag presterade vad jag ville på något av ställena, samtidigt som jag måste vara astråkig att leva/vara vän med. Sigfrid såg mig ju bara stressad i veckorna och jag hade inte träffat några av mina bästa vänner sen mars.

Jag kände hur sliten och ledsen jag var. Och jag konstaterade att jag inte kunde fortsätta med det i minst tre år till. Jag, som för ett år sen såg mina första två år som förberedelse för att kandidera som ordförande, skulle helt plötsligt inte ens sitta kvar. Det känns så tråkigt, för jag vet att jag har mer att ge och jag VILL det också. Jag slutar inte för att det var tråkigt eller inte så roligt, utan för att det var för mycket för mig.

Att vara borta varje helg, stressa från skolan varje fredag, plocka en påse på Burger King, sitta i snitt 4,5 på ett tåg, full helg utan sovmorgon, sen 4,5 timme hem, packa skolväskan (med dåligt samvete över hur lite jag hunnit plugga under helgen) och sen sova är destruktivt för mig. Att inte få vara hemma och pyssla, ligga i soffan och titta på film, åka och hälsa på mina vänner och framförallt, inte träffa min familj för att det antingen är UNF eller tentor är mer än jag klarar.

Jag älskar FS-mötena, jag älskar de fina personer som jag har fått äran att träffa genom uppdraget, jag älskar faddrandet, jag älskar utskottsarbetet. Men jag älskade inte mig själv. Och där tror jag att jag måste börja om.

Några veckor senare träffade jag en annan god vän. Vi pratade om att jag när går av i Borås kommer ha lagt 2500 ideella timmar på UNF på två år. Att det inte är så dåligt. Att det rent av är något att vara riktigt stolt över. Och helt plötsligt kände jag mig inte dålig för att jag inte skulle fortsätta, utan glad och stolt över vad jag gett till UNF.

Jag ska göra det här sista året med glädje och känsla. Jag ska göra det fram till kongressen. Och jag ska göra det så jävla bra. Så ni saknar mig ordentligt sen!

Sen ska jag börja om, med mig själv först.